Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Midsommaraftonens morgon inleds med bad. Cirka sexton grader. Därefter intar jag frukost på altanen med utsikt över ett långt framskridet ökenlandskap som ska föreställa trädgård. Och ändå är här någorlunda grönt eftersom vi har egen brunn och därför har rätt att vattna. Men vi gör det med måtta, nästan i smyg, för de som passerar ute på vägen tror nog annars att vi trotsar det kommunala bevattningsförbudet. På Internet hittar jag följande väderrapport för midsommaraftonen här på sydligaste delan av ön: Midnatt till 06.00: Regn. 06.00 - 12.00: Regn. Resten av dagen: Solsken. Det låter ju helt perfekt! Men nu är klockan 08.00 och det har ännu inte fallit en droppe. Och solen skiner. Samtidigt ringer pappa från Lomma och berättar att han varit ute och tömt regnmätaren efter nattens regn. - Den hade svämmat över! Är det bra att vi sorterar våra sopor, eller är det inte? Det börjar samlas folk inne på campingen där byns officiella midsommarfirande numera äger rum. Jag blev tillfrågad av campingchefen om jag kunde medverka med lite dragspel, men eftersom jag i stort sett inte har mer än en falsk "My Bonnie" på min repertoar så tackade jag nej. Själva firande här i trakten blir nog som vanligt mycket stillsamt. Alltför stillsamt tycker förmodligen några av traktens ungdomar, som tänker åka till Fårö i hopp om att det är lite mera "drag" där. Läste förresten i veckan, på tal om "drag", om årets Hultfredsfestival, som enligt polisen var den lugnaste festivalen sedan starten för tjugotvå år sen. Två våldtäkter, tvåhundrafyrtiotre anmälda brott, fyrtioåtta personer gripna, tio anhållna och två bränder, varav den ena var en mordbrand i ett tält! Hoppas ungdomarnas firandet på Fårö inte blir lika "lugnt". Läser bestört att anrika Godrings tryckeri kommer att läggas ner. Hur ska det då gå med min bok som ska tryckas där i sommar? - Lugn! säger Christer Godring när jag ringer honom. Din bok hinner bli klar och helt försvinner vi inte. I någon form kommer jag att driva företaget vidare, men min övriga personal blir jag tvungen att säga upp. Christer berättar att konkurrensen från andra tryckerier på fastlandet och utomlands är hård och flera tidigare kunder har sökt sig dit. Även kommunen väljer ofta tryckerier på annat håll, även om det ibland bara skiljer så lite som fem hundra kronor i kostnad! Bör inte kommunen känna lite mera lojalitet än så för ett gotländskt företag? Äntligen börjar jag få någorlunda ordning på rullskidorna. Midsommardagen är jag ute och åker tillsammans med min äldsta dotter, som fortfarande har något bättre teknik än jag. Hon kör i alla fall inte omkull lika ofta. Själv klarar jag mig den här gången i minst två kilometer, men då kör jag av någon anledning av vägen och hamnar i en havreåker. Eller om det är råg. I alla fall noterar jag, medan jag mödosamt försöker ta mig upp på landsvägen igen, att även säden lider svårt av torkan. Det lär bli en skral skörd. Jag tar av mig skidorna och väljer att promenera resten av sträckan. Och det är trots allt fortfarande drygt åtta månader kvar till Vasaloppet. Eftersom det är midsommar ska jag den här veckan inte gnälla på Destination Gotland och deras straffavgift vid ombokningar. Men jag har fått en hel del mejl, bland annat ett om hur man på ett enkelt sätt klarar sig undan den här avgiften. Och ett om att det minsann finns saftigare straffavgifter än Destinationens. Så jag återkommer. Alltmer övertygad blir jag om att naturen är på väg att ta en gruvlig hämnd på oss människor. Så som vi har manipulerat, så som vi har förstört och så som vi har försökt tämja naturen för att tillfredsställa våra behov! Det kan nog tolereras och försvaras till en viss gräns, men när den gränsen överskrids (varför behöver vi kärnfria vindruvor och importerade äpplen som aldrig skrumpnar?) då slår naturen tillbaka. I vår kraftigt stigande så kallade välfärd ökar till exempel antalet cancerfall år från år. Under de senaste två decennierna är ökningen 1,6 procent för män och 1,1 procent för kvinnor läser jag i Socialstyrelsens statistik. 2005 drabbades 50 944 personer av cancer, 500 fler än året innan. Min första hustru dog i cancer, min yngsta syster likaså och just nu ligger en god vän till mig svårt sjuk, men med ett hopp om att en ny medicin ska göra underverk. Bromsa välfärden så att naturen får tid att läkas! Jag har ännu inte fått någon rapport om hur våra lokala ungdomar (de är i 20-årsåldern) hade det på Fårö på midsommarafton. Men polisens rapport är dyster: Cirka tusen ungdomar var samlade vid Sudersands festplats. Tidigt var fyra poliser på plats, men man insåg snart att det behövdes fler och ytterligare tre kallades dit för att inte allt skulle urarta. Vakthavande polisbefäl Bernt Broe berättar för nättidningen gotland.nu om fylla och slagsmål och att de flesta ungdomarna var runt femton år! Vad gjorde deras föräldrar den här kvällen? Pappa, snart 94 år, har nu köpt flygbiljett och börjat träna varpa hemma i trädgården. Han är på väg till Stångaspelen.
