Tuppen nära sidan 333 i kokboken
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om jag eventuellt ställt till med oreda inom den gotländska sjukvården, så ber jag om ursäkt.
När jag kom hem från pappa i Skåne ringde jag vårdcentralen i Hemse för att beställa tid för en del provtagningar. Jag ringde i tisdags och för att slå flera flugor i en smäll frågade jag om de inte samtidigt kunde ta ett varroaprov på mig. Jag har nämligen i en månads tid haft mystiskt ont i högra benet och fästingbett är inte att leka med.
- Förlåt, vad sa du? frågade sköterskan i telefonen.
- Varroaprov.
- Jag ska tala med doktorn, hon ringer dig i morgon, svarade sköterskan.
Och doktor Karin ringde och direkt när jag hörde hennes röst kom jag på att jag sagt fel. Varroa, jag menade ju borelia!
Varroa är den pestsjukdom som drabbar bin. Behandlas inte bisamhällena en gång om året med oxalsyra (eller en del andra syror) dör bina som flugor.
Så personligen föredrar jag borelia.
För några år sedan delade jag ut ett pris till den gotländska affär som väntade längst med att julskylta. Om jag minns rätt så vann ett elektronikföretag i Hemse, som inte pyntade sitt skyltfönster förrän till första advent. Så ska det vara tycker jag.
I år har jag inte haft någon riktig koll, men läsare kommer ihåg att jag brukar skriva om det och hör därför av sig. Redan i mitten av oktober lär, enligt en rapport, Ikea ha julsmyckat delar av sina varuhus i Stockholm.
Och när jag i veckan höll föredrag för Terra Novas PRO i Visby berättade en dam att hon redan klätt julgranen!
Fast helt opåverkad av den stundande julen är jag ändå inte.
Jag har börjat krydda en alldeles ny julsnaps som handlaren i byn komponerat. Receptet är tills vidare hemligt. Jag har också provbakat ett gammalt recept på gotlandslimpa och för första gången blev resultatet riktigt bra, så till jul ska här dofta nybakat och pomerans.
Har även bläddrat i julnumret av en månadstidning, som jag inte prenumererar på men får ändå, och hittat en hemgjord glögg som jag tänker göra till Lucia. Dessutom har jag bokat plats vid Hushållningssällskapets stora julmarknad i mitten av november, mer än en månad före jul!
Nej, ingen ordning alls. I köket hemma hos pappa i Lomma hänger en träplatta med följande text:
De var årning pa de ställe. Råttar pa lufte u luppar ei sängi.
Hönsen, i alla fall hönorna, har ingen som helst förståelse för att de inte längre blir utsläppta i trädgården. Jag har berättat att duvorna i Visby dör av en mystisk sjukdom, som kan drabba alla fåglar, och därför får hönsen inte längre springa omkring helt fritt.
- Vi är inte fåglar, vi är höns! protesterar Hildur, hönshusets skyddsombud.
- Visst är ni fåglar! säger jag. En slags fåglar i alla fall.
Jag får delvis medhåll av Pekka.
- Vi tuppar är i alla fall fåglar, för vi kan flyga jättelångt!
- Hur långt då om man får fråga? säger Hildur.
- Flera meter miljoner tusen! svarar Pekka.
- Det vill jag se med egna ögon! säger Hildur.
Jag öppnar dörren till hönsgården. Pekka tar tre djupa andetag, springer några steg och flaxar sedan iväg. Efter tre och en halv meter nödlandar han och slår huvudet i trappan till friggeboden.
- Jag glömde bort att jag har vrickat båda vingarna. Dessutom är det farligt att vara utomhus nu, jag såg tio rävar i går.
Säger han och promenerar märkbart groggy in i hönshuset igen.
Kvar i hönshuset går fortfarande ungtuppen Pekka d.y. 2 omkring och är olycklig.
Den andra ungtuppen däremot, Pekka d.y. 1, lever livets glada dagar som ensam tupp i en hönsflock i Hamra. Naturligtvis längtar även 2:an efter ett nytt hem, nu när han börjat fatta att det är skillnad på hönor och tuppar och när hans far med näbbhugg och annan mobbning hela tiden håller honom borta från hönorna.
Så hör av er om ni vill ha en grann tupp till era hönor! Annars tvingas jag slå upp sidan 333 i Vår Kokbok där receptet på Coq au vin inleds så här:
Dela fågeln i bitar. Vänd dem i vetemjöl kryddat med salt och peppar...
När jag nu skriver det här är det bara sexton timmar kvar till november. Om vinden mojnar, och det lär den göra, ska jag gå ner till stranden och vada ut några nät för lax och sik och eventuellt strömming.
Laxen och strömmingen är det inga problem med, men det är värre med siken. Från i morgon, 1 november, är nämligen sikfisket förbjudet. Och jag som så gärna vill ha gravad sik på julbordet!
Men hur vet jag om siken fastnat på nätet före eller efter midnatt? En sik fångad den 31 oktober klockan 23.48 kan väl inte vara olaglig? Vid eventuell rättegång kommer min advokat att hävda att så också varit fallet. En typisk oktobersik och åklagaren kommer få svårt att bevisa motsatsen.
Femtiofyra dagar kvar till julafton.
Men jag lovar, jag börjar inte tindra med ögonen förrän tidigast första advent!