Senaste veckan har mest varit skit. Vinterkräksjukan.
För rätt många år sedan var jag också sjuk, men den här varianten var tio gånger värre. Utan att gå in på några närmare detaljer, så kan jag i alla fall nämna att matkontot varit minimalt och tvättmaskinen har gått på högvarv.
Vinterkräksjuka? Det är ju snart midsommar!
Kanske kör jag just nu omkring med ogiltigt körkort. Det gamla har tidsmässigt gått ut och Transportstyrelsen har uppmanat mig att fylla i ett nytt körkortsformulär och skicka in ett ”välliknande fotografi”. Detta välliknande foto kostade 250 kronor hos ett fotoföretag.
Jag kan inte påstå att fotot blev någon ”hit”, för jag ser ut precis som jag gör i verkligheten och det är ju inte riktigt det man vill när man fotograferar sig för 250 kronor.
Nåväl, jag skickade in fotografiet och 300 kronor för det nya körkortet. I veckan fick jag tillbaka allt med ett meddelande: Transportstyrelsen kan tyvärr inte godkänna den av följande skäl: Fotografiet är skadat. Orsakskod: 33.
(fortsättning följer).
Senaste bastubad: Östergarn.
Vid foten av Östergarnsberget ligger ett av de bastuhus som Röda Korset, för hygienen och folkhälsans skull, byggde på 1940-talet. Med ett snitt på tjugosju badande är det här den ”folktätaste” bastun av de sjutton jag hittills provbadat. Sture Lingström och Allan Wikström badade här redan på 40-talet i samband med skolbarnens obligatoriska lördagsbad. Och de badar fortfarande.
Alkoholförbud: Inte ens lättöl är tillåtet, så jag får ta med min lilla burk med folköl hem igen. Däremot får jag smaka på lite lokal ”dricke”, som i egenskap av kulturbrygd har dispens från förbudet.
Samtalsämne: Den femårige pojken som i påskas var här med sin pappa från fastlandet. Pojken erbjöd gubbarna i bastun skrubbning på ryggen för en krona. En av badarna betalade fem kronor och pojken gjorde en snabb räkneoperation och meddelade:
-Då borstar jag dig fyra gånger en annan gång!
Efter fyra dygn på toaletten känner jag mig nu så pass mycket mindre dödssjuk att jag börjar tänka på mat. Ett gott tecken. I kylskåpet är det så gott som tomt, mjölken har surnat. Pasta vågar jag mig inte på. En liten övermogen banan blir jag inte mätt på. Till affären orkar jag inte ta mig.
Men kajpen under päronträdet i trädgården är ovanligt fin i år och på en halvtimme har jag plockat och lagat till en ljuvlig soppa. Till det dricker jag kallt vatten. Massor. Och allt stannar kvar.
Jag är frisk!
(forts. från ovan)
Jag ringer Transportstyrelsen och får veta att Fotografiet är skadat. Orsakskod: 33 betyder att jag inte tittar rakt fram på fotografiet som dessutom är felexponerat, vilket orsakat fläckar i ansiktet. På mitt allra sämsta humör skickar jag tillbaka fotografi och tillhörande papper och meddelar att jag inte tänker åka sexton mil fram och tillbaka för ett nytt foto. Dessutom tittar jag rakt fram och ”felexponeringen” i ansiktet förklarar jag så här:
Min näsa blir röd, precis som fläckarna i pannan, när jag vistas i solen. Fenomenet är en hudsjukdom som heter basiliom och har absolut ingenting med felexponering att göra.
I väntan på svar fortsätter jag köra med mitt olagliga (?) körkort.