26 september
Allt är sig nästan likt när jag sent på kvällen kommer hem från Finland. Kanske lite glesare mellan kastanjelöven, kvällsluften aningen kyligare, mörkret tätare och stjärnhimmeln mera intensiv.
Men när jag tidigt nästa morgon cyklar ner och badar är det fortfarande tolv grader i vattnet. Precis som för en vecka sen.
Så egentligen har ingenting hänt.
Efter några dagar tillsammans med hustrun och hennes systerson, som åkt runt och letade efter sina rötter bland kyrkogårdarnas gravstenar och gamla gårdar i sydvästra Finland, gjorde jag en egen tripp in mot ryska gränsen. Jag hade tänkt utforska en liten gränsby i Karelen för min nästa bok.
Men jag kom aldrig så långt. Det regnade intensivt och jag kände inte för att köra nästan femtio mil, så det blev istället en by med några hundra innevånare nära Kotka, knappt femton mil från Helsingfors. Och tack och lov för det, för där hittade jag en helt fantastisk pub. Päkki pub. En gammal nedlagd lanthandel som gjorts om till pub med biljard, dart och karaoke. Öppen varje dag från tidig förmiddag tills sista gästen går hem, vilket ofta dröjer till en bra stund efter midnatt.
- Så ibland blir det inte så mycket sömn, säger pubägaren Jane Ilmoniemi, 35-årig tvåbarnsmamma.
En bit söder om Päkki pub ligger ön Mogenpört, den östligaste helt svensktalande delen av Finland. Här övernattar jag på en magnifik hotellanläggning vid havet. För att komma hit måste man åka ett antal kilometer på en bitvis usel grusväg genom skogen.
När jag sakta kryssar mellan vägens alla håligheter tvivlar jag på att hotellet verkligen är öppet. Så här års. Jag tänker på Gotland utanför ringmuren, som i stort sett är tillbommat från slutet av augusti till juni.
Men visst är det öppet. Den nye kommundirektören, tidigare justitie- och inrikesminister i Finland, Kari Häkämies är här och äter lunch med ett mindre pressuppbåd. Dessutom finns här ytterligare tiotalet gäster, mest ryssar. På kvällen badar jag bastu med en av ryssarna, som tycker att 120 grader är helt perfekt. Själv vill jag helst inte ha varmare än åttio grader, men det säger jag inte. Jag hypersvettas i knappt fem minuter, stönar några gånger och går sen ut och duschar. Kallt.
Hotellet ägs av ett ungt par, hon ryska och han finlandssvensk. Några anställda har de inte, de sköter allt själva.
- Med sjutton timmars arbetsdag går det bra, säger Mark Wasenius, hotellägaren.
- Det är mycket lättare att förstå den gotländska dialekten än den övriga svenskan, säger Mark när han hör att jag är gotlänning.
Han tycker att det svenska språket är på väg att förstöras med alla engelska ord.
- Numera är det bara vi finlandssvenskar som fortfarande talar riktig svenska, säger han. På Gotland blandar ni väl heller inte upp språket med engelska?
När jag berättar att många (de flesta?) affärer i Visby skyltar med Sale istället för Rea och Merry Christmas istället för God Jul, då ser han besviken ut, en illusion fattigare.
- Synd.
När jag nästa dag åker mot Helsingfors lyssnar jag på finlandssvenska radions väderrapport.
"Uppsprickande molntäcke och aderton grader..."