Jag har en arbetsskada. Det är lite pinsamt, men jag går journalistiskt igång på påskkärringar. Årets högtid stavas Påskmarschen. Säkert 20 gånger har jag fotograferat dessa folkmassor. På jobbet får jag stå ut med en och annan kommentar över denna besatthet, men övriga fotografer göre sig icke besvär. Påskmarschen är min, oavsett schema.
Jag har trimmat både mig själv och tekniken. Numera tar jag egen stege med mig. Jag börjar med att mingla vid samlingen på Öster, fångar upp några härliga karaktärer, och intar sedan min position vid målgången. Från stegen har jag fullkomlig kontroll medan scoopen passerar revy. Polischefen Carin Göthblad är väldigt snygg med fräknar, kronofogden likaså. Här låter annars korrekta företagsledare kajalpennorna härja fritt på sina kinder. En gång om året kommer de ut ur garderoben med mustascher och läppstiftsblaffor på kinderna. Jag tror vi alla har behov av att få byta roller ibland, och få skratta och ha kul tillsammans. Det är sött. Och framför allt väldigt bildmässigt.
En enda gång har jag missat påskmarschen. Det året låg jag nedsövd. När jag vaknade var den ruttnande blindtarmen bortopererad, och påskmarschen förbi. När förra nattchefen på GA, Ingvar Andersson, ibland ville muntra upp mig brukade han plocka fram just det årets tidning. "Se, så grått och tråkigt det blev", brukade han säga.
Arrangörerna av påskmarschen vet inte själva att de faktiskt äger ett av öns allra största publika arrangemang. Till årets upplaga gick de ut med att försöka slå sitt eget rekord från i fjol, då 3 333 kärringar i varierande åldrar räknades in. Men man klantade till det. Lite som att råka få lagerbladskransen runt benen och snubbla på upploppet till Vasaloppet. För i rekordjakten hade man nu plötsligt ändrat på reglerna. För att äggen skulle räcka till alla delades de bara ut till barn. De 3 000 äggen räckte ändå inte, barnen på slutet fick en påse Ahlgrens bilar. Men än värre var att alla vuxna och äldre tonåringar på det sättet blev helt oräknade. Fjuttiga 46 påskkärringar skiljde till ett nytt världsrekord.
Hade jag varit general för den superfolkliga familjetillställningen hade jag bjudit på mer. Självklart hade jag låtit alla få känna sig som barn och få godisägg. Kanske hade jag haft "Mojje Påskkärring" på scenen eller varför inte "Babben från Blåkulla". Destination Gotland skulle ha laddat med sin slogan "Ta inte kvasten - ta snabbfärjan".
Tyvärr är jag nu inte general för marschen, men väl för GA-loppisen. Här är det gratis att sälja och tömma garage och vindar. I juni flyttar GA till en kasern på P18. Jag kommer att njuta oerhört när vi på sensommaren kan bjuda in till Kaserngårdsloppis på Visborgsslätt. Jag har nästan ett års uppsträckning och skolning på det området. De bästa minnena sköljer redan över mig. Nakenmajoren, allsång till "Älgarna demonstrerar" med Kapten Småland på marsch till tvättbytet, och nattsudd på logementet. Jag tror inte att min nya sejour på Visborgsslätt kommer att bli mindre händelserik.