Utvecklingen går med en rasande fart
Foto: Jonas Ekströmer
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sedan millenniumskiftet har utvecklingen gått i en rasande fart. Förra året fanns det 9 139 000 (niomiljoneretthundratrettioniotusen) mobilabonnemang i Sverige. I dag är det sannolikt ännu fler.
Själv har jag två mobiltelefoner.
En som är jobbets. En som är min egen.
Min egen är som en liten dator. Jag kan surfa på internet, lyssna på musik och vilken radiostation jag vill i hela världen, se på tv, skicka e-post, ta bilder med bra kvalitet, spela spel, konversera med vänner på Facebook, göra bankaffärer, hämta hem recept i den kokbok jag laddat ner. Eller applikation som det så vackert heter.
I mobilen har jag full koll på vilka lägenheter och hus som är till salu i min närhet.
Den ger mig faktiskt all den service jag behöver. Vill jag, kan jag göra den till en GPS också.
"En makalös manick". som Michael B Tretow sjöng en gång i tiden.
Jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara mig utan den. Och ändå har jag bara haft den i två månader.
Det jag använder den minst till är att ringa med. Så kan det gå när den tekniska utvecklingen bara rullar på.
Men var ska det egentligen sluta? Ingen som vet, ingen som vet.
Det är som utvecklingen med datorer. Det finns inget slut för vad de kan användas till.
Första gången jag över huvud taget använde en bärbar dator var 1985. Jag var i Prag och bevakade VM i ishockey för en nyhetsbyrå som hette FLT (Förenade Landsortstidningar). FLT servade alla landets borgerliga tidningar, men finns inte kvar längre. Byrån klarade inte den tuffa konkurrensen från TT (Tidningarnas Telegrambyrå).
Med mig till Prag från redaktionen hade jag en dator som såg ut som en skrivmaskin, men det var ett monster som vägde minst 15 kg. Det tog fem minuter att föra över en vanlig text till Stockholm. Texten skickades via telefonsignaler genom ett modem dit man kopplade telefonluren. Det var högteknologiskt då. Men låter som stenåldern i dag när texter och bilder förs över lika snabbt som det går att trycka på en knapp.
Sedan förfinades datorerna i en rasande fart. Min första smidiga bärbara dator på jobbet fick jag i slutet av 80-talet. Den hade ett ramminne på fyra megabyte. I dag finns det inte en ny dator som har mindre än fyra gigabyte i ramminne. Kraften i dagens datorer är tusen gånger större än för 20 år sedan. Utvecklingen har exploderat. Minst sagt.
Veckans yrke i Vi i ettan: Produktutvecklare på Lego.
Veckans skiva: "See My Friends" med Kinks frontfigur Ray Davies. För ett år sedan gjorde Ray Davies en skiva tillsammans med en kör från London. Den var lysande, men tyvärr var det inte speciellt många som ens visste att skivan fanns. Nu har Ray Davies gjort en platta med gamla Kinkslåtar tillsammans med några vänner. Bland gästartisterna finns Bruce Springsteen, Metallica, Jon Bon Jovi och svenska Mando Diabo från Borlänge. Bra är bara förnamnet. Lola och Victoria och flera andra gamla godingar väcks till liv på ett helt nytt sätt.
Det ska tydligen alltid finnas någon sjukdom i djurens värld som vi människor måste oroa oss för. Efter fågelinfluensan och svininfluensan har det handlat mycket om harpesten de senaste dagarna.
Och så har vi den vanliga influensan så här års att skydda oss mot. Själv tog jag vaccinationssprutan i onsdags.
Alexander Gerndt i landslaget i fotboll. Större än så blir det inte. Nu vill jag se Gerndt och Zlatan på topp mot Tyskland i Göteborg 17 november.
I helgen ska de sista delarna sättas ihop, sedan är vårt nya kök på landet klart. Så skönt.
Trevlig helg!