MAGNUS IHRESKOG: Vad folk än tycker så börjar de att le

Hon jag bor med tycker det är lite jobbigt, ja, rent av frustrerande, till och med provocerande när hon står i köket och berättar om nåt viktigt, kanske nåt om planeringen för nästa dag, och jag sätter till exempel en plastpåse på huvudet och avbryter henne och säger att "tänk om man alltid såg ut så här, jag menar om man var tvungen!"
* * *
Jag följer formel 1 på tv när jag kan och i somras fick jag till min glädje tag i en jubileumstidning om Ronnie Peterson och Sveriges fem GP-tävlingar under 1970-talet. Han var, och är, en av mina stora hjältar.
Andra är inte lika fascinerade.
"Hur kan du se det här, det händer ju ingenting, de kör bara runt, runt efter varandra" säger de som inte förstår och jag låter dem prata, säger inte emot, för vad skulle det tjäna till?

En OVÄNTAD grej: jag och barnen var på Ekevikens rätt tomma strand en eftermiddag i augusti och plötsligt passerade Håkan Hellström, popstjärnan, med en barnvagn.
* * *
Magnus Uggla, Magnus Betnér, Magnus Hedman, Magnus Ladulås, Magnus Lindberg, Magnus Härenstam, Magnus Carlsson, Magnus Bäckstedt, Olaus Magnus…det finns så många av oss.

"Jag tror vi har hittat rätt spelare i Elena (Radenkovic)" sa Visby Ladies-leoparden Leo Pettersson i ett tidningscitat. Tänk om han sagt: "Jag tror vi har hittat fel spelare", så mycket mer överraskande det varit.
* * *
"Jag har aldrig haft en så äcklig pojkvän som du", meddelar hon jag bor med. Den dagen hade jag ätit ärtsoppa.

Det där med bokstäver är kul. "Rökning förbjuden" stod det på skyltar i sporthallen där jag växte upp. Eller, nej, tack vare skolans språkbegåvade ungdomar stod det "Förökning förbjuden" på den ena och"Rökning för juden" på den andra.
Lika kul som att på de i minnet bevarade vägkrogarna med meny av små plastbokstäver flytta om så etablissemanget efter att jag passerat i kön erbjöd ACON OCH BÄGG.
* * *
Tänker att de ser väl på formel 1 som jag ser på fotboll; 1-0 och bara en målchans till på en och en halv timma, så händelselöst.

När jag var tonåring sände Staffan Schmidt "Dansbandsdags" i radio, 20 minuter i veckan med Schytts och Canders.
Och så nyligen, i färjekön, ljuder plötsligt "P4 Dans" i kupén. Allting går igen. Thorleifs och Kikki D och pojken och jag drog upp volymen och shakade loss i våra stolar.
Sätt på en dansbandsdänga i vilket sammanhang som helst och du får soliga diggande leenden omkring dig. Antingen för att de tycker det är bra eller för att de tycker det är dåligt.
Men ler och skrattar gör man.
Och det är ju bra för det är kul att ha kul.

Magnus Ihreskog: Vad folk än tycker så börjar de att le