Vad gör alla andra som alltid var runt omkring
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
upp på morgonen och i väg med cykeln eller bilen och hem på kvällen med samma cykel eller bil och de är lyckliga där på kvällen (097 där på garageuppfarten, Audin), det finns en värme i familjen eller är det kallt kallt och inga ord når fram, och allt som finns är det som fanns, ingenting annat. Inget nu, bara då.
Som jag går där (729, grå Ford, tror jag och Opeln där, 347, så fånigt det är att spana bilnummer), det var alldeles nyligen, som jag går där passerar jag huset där Monica bodde, hon gick i min klass på gymnasiet och jag var kär i henne, i alla fall ett tag.
Tänk alla dessa man varit kär i, i alla fall ett litet tag.
Sekunderna blir ju, när man ser bakåt, så ohyggligt snabbt till dagar veckor år…jag tänker på det när jag passerar huset där hon bodde och där föräldrarna kanske ännu bor, den stora glasrutan i köket ser ut som jag minns den…jag går i knarrande frost och tänker på Monica och då ser jag en vit Volvo med 091 på nummerplåten parkerad mitt emot hennes hus och när jag är jämsides med den kommer ytterligare en Volvo, en grå, och ställer sig längs gatan, nummer 091 det också.
DET är otroligt.
Det var ingen annan som var kär i henne, tror jag, Monica var ingen man blev kär i (113 kör förbi, det kostar aldrig på att registrera, det sker i en parallell verklighet), men jag var det en kort tid. Hon fick aldrig veta något. Det fick vara som det var för mer var det inte.
Jag undrar vad hon gör nu. Jag tänker på det jag har nu och på sånt som aldrig hände. Jag går längs hennes gata för att jag är ute på en promenad i staden där jag växte upp och jag tänker på henne, vad gör hon, vad vill hon, var är hon? (665, som om dessa nummer tagit hjärnan som gisslan) Vad gör alla andra, var blev de av, alla de som då, i en annan tid, var runt omkring en, hela tiden, alltid.
Jag vet att hon gifte sig (138 där, bara ett nummer ifrån, ska ha 139, sen 140 och 141), det såg jag på en klasslista jag fick inför ett klassjubileum som jag aldrig var på. Åtminstone har hon bytt efternamn och jag har hört att hon har familj.
Så märkligt lite jag vet om så många som jag visste så mycket om, som om det är det som fattas för att göra historien hel.