Vad har jag i min sminkväska?
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tidig söndagsmorgon, klockan är halv sex, cyklar jag ner och badar. På grund av min nästa två månader långa förkylning blev årets badpremiär försenad med lika mycket.
Ännu har inte bryggorna på badstranden kommit på plats, så vi som badar, Konstnären och jag, använder stegen på båtsidan. Vattnet är nu alldeles för varmt för att det ska kallas för vinterbad, men det får duga ändå. Blodcirkulationen mår bra av av det snabba doppet inbillar jag mig.
Och frukosten efteråt når en helt annan dimension.
Eftersom jag inte har någon färsk dagstidning att läsa vid frukostbordet denna morgon får jag nöja mig med Icakuriren.
Jag fastnar för en kor artikel med rubriken Sommarens måsten i sminkväskan. Alltså måsten, inte något om eventuellt. Nej, här är de måsten som gäller.
Stanna i skuggan i sommar och få fin färg ändå. Så inleds artikel och därefter följer en uppräkning av vad dessa måsten är: 1. Sminkväska. 2. Eau de Toilette. 3. Ögonskugga. 4. Nagellack. 5. High lighter (vad nu det är?). 7. Läppglans.
Allt detta för det facila priset 1000 kronor och därtill lyckan att få tillbringa hela sommaren i skuggan.
Om jag varit hund, i alla fall jakthund, då hade jag med all säkerhet avlivats.
Dålig hörsel, dålig syn och dessutom, värst av allt för en jakthund, inget luktsinne. Att jag dessutom är flintskallig spelar kanske inte så stor roll, men det ökar definitivt inte mitt existensberättigande som hund.
Men nu är jag inte hund.
Jag har hörapparat, nya ögonlinser har opererats in och jag har just varit på lasarettet och blivit undersökt och satt under behandling, för att eventuellt få tillbaka luktsinnet. Men utgången är oviss.
Tidigast om någon månad får jag veta om jag någonsin mer får känna doften av nytjärad båt, vår blommande syrenberså och den stinkande soppåsen under diskbänken, som jag borde ha burit ut för länge sen.
Det blir inget bröllop i hönshuset i sommar.
Det romantiska och påkostade evenemanget, direktsänt i Kackel-TV, ställs in på grund av meningsskiljaktigheter om själva bröllopsceremonin.
- Enligt gammal sed ska brudgummen, det vill säga jag, med ett kraftigt näbbgrepp i nacken släpa fram hönorna en och en till altaret, säger tuppen Pekka.
- Våra brudklänningar kommer att bli smutsiga! protesterar Hillevi, en av de fyra tilltänkta brudarna.
Och hon får medhåll av Pärlan, hönshusets Jämställdhetspåskyndare (JPS):
- Vi kan gå själva!
- Då får det vara! säger Pekka, som därmed väljer att förbli ungkarl.
Ringer och anmäler vårt lag, Bäl IF, till GT-varpan på söndag. Det är Lars-Åke Olsson i arrangörsklubben IF Varpa som tar emot anmälningarna och han säger att det kanske kommer 5-6 oldboyslag, lika många seniorlag, ett fåtal damlag och några juniorer.
Det är ju bedrövligt!
Vi var med och kastade årets första tävling, Rävkulan, med pinsamt få deltagare. Efter den tävlingen, och nu innan GT:varpan på söndag, har jag hört samma "ursäkter" från flera varpkastare:
- Det är för tidigt på säsongen, vi har inte hunnit träna!
Det är SM i Eksta i juli och de här förtävlingarna är ju utmärkta träningstillfällen. Med så här få deltagare är risken stor att det snart bara bli SM, distriksmästerskap och Stångaspelen kvar. Arrangörerna för de övriga tävlingarna tröttnar och varpkastarna gräver sin egen grav.
Eftersom jag tycker det är mycket roligare att ha rätt än fel, så är det med smärta jag tvingas meddela att jag tydligen har fel (fast kanske inte ändå?) om det här med hur en eka egentligen ser ut.
Lars-Ulle Gadefors i Norrlanda och jag har en längre tid tjafsat om det. Min träbåt med köl är ingen eka utan en helt vanlig roddbåt, påstår Lars-Ulle. Eka är en flatbåt, på gotländska flatäske. I förra krönikan bad jag därför läsarna om hjälp, i hopp om att de skulle ge mig rätt.
Det har strömmat in mejl (två stycken). Ett från den här tidningens nyhetschef Mats Pettersson som kort och gott meddelar:
En eka är flatbottnad och har akterspegel.
Anders Lindström skriver att ekans ursprung är en urholkad trädstam. Flatekan kommer mest till användning i insjöar eller smult (lugnt) vatten för husbehovsfiske.
Men, och det här är mycket viktigt, tycker i alla fall jag:
En eka kan byggas rundbottnad som till exempel en blekingeeka för att användas vid kuster och skärgårdar.
Det är nog en sån, fast med köl, jag har.
Sommarens sminkväska här ovan ger mig ingen ro. Jag plockar fram min egen lilla "sommarväska" och häller ut innehållet på bordet:
Två tandborstar (varför två?), en tub tandkräm, en plastrakhyvel, en flaska rakvatten, en nyckel (till vad?), tabletter mot sura uppstötningar, tre gratisförpackningar med flytande tvål och schampo (färjan Tallinn-Stockholm i somras), tre estländska kronor, pappersnäsdukar, plåster och en tub salva mot munsår (att användas före september 2004).
Den här sommaren kommer inte att bli lätt.