28 februari.
Hostande, snörvlande och med rinnande näsa går jag ut och väcker hönsen och ger dem mat. För första gången på mycket länge är det nollgradigt och vindstilla.
Går en vända genom trädgården på jakt efter vårtecken, men hittar inget annat än vintergäcken som redan har blommat i över en månad. I övrigt livlöst och permafrost.
När den nollgradiga kylan till slut får tag i den del av benen som inte täcks av morgonrocken går jag hostande och snörvlande in igen.
Termometern visar plus 0,1.
Vad kan man egentligen säga och skriva om folk utan att riskera åtal för ärekränkning? Jag funderar på det efter Niklas Harlevis utbrott i veckan.
- De har hål i huvudet! sa han.
Han syftade på styrande politiker och tjänstemän i regionens samhällsbyggnadsförvaltning, som nu funderar på att införa parkeringsavgifter i Visby.
Harlevi är ordförande i Visby Centrum AB och han anser att p-avgifter missgynnar handeln. Kanske (förmodligen) har han rätt. Men "hål i huvudet"?
Undantar man huvudets naturliga håligheter - näsborrar, örongångar och mun - så skulle ett plötsligt nytt hål troligen orsaka svåra hjärnskador, ja, till och med hjärndöd med därtill hörande konsekvenser.
Själv skrev jag en gång här i krönikan att jag tycker att utrikesminister Carl Bildt är en arrogant skitstövel. Arrogant får man nog skriva, men hur är det med skitstövel?
Förmodligen menar inte Harlevi att de inblandade politikerna och tjänstemännen är hjärnskadade eller hjärndöda på riktigt. "Hål i huvudet" är bara ett sätt att uttrycka sig, kommer han förmodligen att försvara sig med. Och han har ju heller inte namngett någon av de ihåliga skallarna, så något åtal lär det inte bli.
Men vad gäller Carl Bildt menar jag exakt det jag skriver. Och nu, efter hans märkliga uttalande i samband med krisen i Libyen, upprepar jag det gärna och dessutom med ett tillägg på tre boktäver:
Utrikesminister Carl Bildt är en feg och arrogant skitstövel!
Ett begynnande berg av plast-, plåt- och pappersförpackningar är under tillväxt hemma hos oss. Från årsskiftet finns det ingen hämtning vid grinden, så vi ska nu själva lämna skräpet vid närmaste nybyggda återvinningsstation.
Men här i Burgsvik finns ännu ingen sådan, den närmaste ligger i Havdhem. Visst, det klarar vi som har bil, men alla andra, vad gör de med sitt skräp? Skickar det med bussen till Havdhem?
På grund av ovan nämnda förkylning och dessutom VM på skidor har jag inte riktigt orkat ta ställning i den pågående, bitvis hätska debatten om strandskyddet här på Storsudret.
300 eller 100 meter? Själv bor jag bara 70 meter (vid normalvattenstånd) från strandkanten, så jag har förmodligen inte rätt att uttala mig.
Men 300 meter är väl ändå tillräckligt strandnära?
Just nu, söndag klockan 09.20, lever fortfarande min faster Ingegerd i Slite. Men det handlar bara om timmar, kanske minuter. 93 år gammal.I många år skrev hon dikter i GT. Hon bodde då på Lidingö och alla dikter handlade om hennes ständiga längtan hem till Gotland.
Farfar har satt gungan upp i gamla tallen och jag gungar fri och lycklig upp mot molnen.