Vadå, han får båda mina röster förstås
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu är det alltså dags igen. Jag kom att snacka med Mats-Ola Rödén på Kupan. Vi har en del gemensamma minnen från ungdomen. Killen är trevlig och jag lovade att rösta på honom som tack för pratstunden. Trädgårdsarkitekten påpekade att man får rösta två gånger. Vadå, han får båda mina röster förstås, svarade jag. Men så förstod jag vad hon menade. Jag kastar upp ett knippe röstsedlar i luften och den jag fångar får det bli.
Man röstar inte längre på parti, utan på ett lag. Om vi tar Bull-Maud som exempel. Jag gillar henne. Tänk dig när hon står hemma i den varma stugan i början på december och bakar lussekatter. Rödblommig och mjölig. En gobeläng av dofter. Mjölk och nygräddade bullar inom räckhåll. Bara få beundra henne, fjärran från allt politiskt tjabbel som kulminerar under cirkusveckan i Almedalen. Man får ståpäls.
Men jag kan inte rösta på henne, utan att samtidigt stöda skinnskallen som företräder storfinansen. Vilket i sin tur innebär att jag gynnar Rolf Krister Nilsson i Stenkyrka som håller på Helsingborg. Inte ens om han konverterade till Malmö FF skulle han få min röst. Jo förresten, det skulle han.
Skit att man inte kan stöda ett enskilt parti, utan att också behöva dras med partier och folk man inte gillar. Så är det också på andra sidan. En röst på miljövännerna innebär automatiskt en röst på Mona Sahlin. Den kvinnan har ungefär samma charm som Pomperipossa. Det finns gamla gråsossar som tvår sina händer. Tage Erlander, hjälp vart är vi på väg?! Det har gått därhän att det inte länge röstas av politisk övertygelse, utan snarare av brist på fantasi och vanans makt.
Jag fattar att man måste jobba i team. Vad vore Zlatan om han tvingades jobba ensam på planen? Han behöver understöd från andra lirare, inte bara från likatänkande utan även från spelare med samma huvudintresse. Målet att segra, vilket betyder makt.
Vad har man då att vänta av politikerna? Inte ett smack. I så fall hade man inte först behövt lägga pengar i en parkeringsmaskin innan man tar trappan ner till Clas Ohlson. För att inte tala om Skarphäll. Det är ingen konst att ta sig till Zoo-affären, veterinären eller apoteket. Och gratisparkeringar är det gott om. Men sedan kommer problemet. Hur i hela friden ska man komma därifrån?! Vissa tider är det helt omöjligt att lotsa ut bilen på huvudgatan. Varför har man lett en "flyktväg" rakt ut i den stora rondellen? Obegripligt att inte affärsmännen ställer politikerna mot väggen. Fixa eller dö! Affärerna ligger där de ligger. Vi kunder kan välja andra alternativ. Tack och lov.
Vi ses på Slite marknad i dag, om jag inte är iväg och köper nya träskor.