Vädret borde få sig en käftsmäll
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Här är jag ledig hela juni, och vad händer? Jo, det är den kallaste inledningen på sommaren på 50 år! Murphys lag, någon?
Hade vädret varit en person skulle jag bjudit på finskt byggstryk för länge sen .
Och var är de där klimatförändringarna alla snackar om när man behöver dem?
Jag menar, vad har jag gjort för att förtjäna detta? Två ungar som bara vill vara ute, och så måste man hålla på med stövlar och galonbyxor och sydvästar och fan och hans moster och när de väl kommit ut ber treåringen om vantar. Vantar!
Det. Är. Inte. Okej.
Men det är inte bara mig det är synd om naturligtvis, även om många gör sitt bästa för att ignorera kylan. Jag höll på att skriva att de låtsas som det regnar, men det gick inte, för här behöver man inte låtsas ett dugg.
Jag gick förbi en uteservering häromdagen och där var till min förvåning fullsatt. Det var kanske tolv grader varmt, ändå satt folk där med en iskall pilsner och inbillade sig att det var sommar.
Det är kanske det svenskaste som finns, att sitta ute och frysa trots att all förnuft skriker "gå in i värmen!". Det var svenskar som uppfann infravärmen. Det var svenskar som uppfann filtar. Och om det inte var svenskar som gjorde det så borde det har varit det, eftersom det inte går att leva i det här landet utan infravärme och filtar.
Det är inte bara på uteserveringar man måste sitta ute förresten, så fort det närmar sig juni får man aldrig stanna inne och fika när man kommer hem till folk. Och man kan inte äta grillat inomhus trots att man ser ut som Thomas Wassberg med snor-istappar i båda näsborrarna.
Det är lika dumt som att ta årets första dopp i april. Vad är det för poäng med att frysa?
Jag gillar inte att frysa, jag har inte päls (nåja, jag blir mer luden för varje år, men päls kan man inte kalla det) och jag vill ha det varmt och gott. Jag badar inte för att det råkar vara en viss månad, jag badar om det är minst 22 grader i vattnet och 25 i luften.
Grejen med att äta utomhus har jag aldrig fattat, även om det skulle råka vara varmt. Oftast obekväma möbler, vinden gör att maten kallnar innan man hunnit lägga upp den och sen kommer en miljon flugor och mygg.
Man ska dessutom duka fram och plocka undan, man springer som en dåre fram och tillbaka för det är inte så att jag har min diskmaskin på altanen direkt.
Hela den här äta ute-grejen är en enda stor bluff som vi svenskar köpt rakt av eftersom vi är så svältfödda på sommar efter åtta månader fimbulavinter.
Men sitt ute och frys ni, jag tar min pilsner och går in i civilisationen igen.
Allt vi går igenom här hemma har alla andra småbarnsföräldrar varit med om, men det är ändå fascinerande att se ungarnas utveckling.
Fascinerande, och ibland fullständigt utmattande.
Just nu är treåringen inne i sin "varför då"-fas. Allt, precis allt, måste motiveras.
Exempel, jag ska tanka bilen.
- Varför då, undrar Aina.
- För att bilen behöver bensin.
- Varför då?
- För att den är slut.
- Varför då?
- För att motorn behöver bensin.
- Varför då?
Här kan man välja att sucka "därför" eller som jag ibland gör, faktiskt förklara.
- Jo ser du lilla älsklingen, detta är en förbränningsmotor och bensinen åker in i förgasaren där den blir ånga och sen in i cylindern där den antänds och exploderar och den kraften får bilen att gå framåt.
- Varför då?
- (suck) Därför.
Ett "jaha" hade varit skönt att höra som omväxling ibland.
En annan rolig grej, en studentvagn från Lövsta dundrade förbi. På den satt en stor banderoll med texten "Dra ballen i grus".
Det är så enkelt, så briljant att jag har gått och småflinat i flera veckor. Hur gick det gick till när de kom på sin slogan, var det ett klassmöte? En omröstning? I så fall, vilka andra alternativ fanns att välja på?
Och vad sa man när beslutet klubbades, när de beslutade att "det här, det är kul, det ska vi ha". Var det en känsla de ville förmedla, är det något de själva provat efter gympalektionen på Klostervallen, eller var det helt enkelt en uppmaning till oss som åskådare?
Möjligheterna är oändliga.
Dra ballen i grus. En odödlig studentslogan.
Ingen lista förra veckan, men ni får inte två nu bara för den sakens skull.
Nu ska jag avslöja sommarens fem största myter.
1) Det är mysigt att äta utomhus. (Det är det nästan aldrig).
2) Sand är mjukt. (Nej, sand är hårt och knöligt och har en otrevlig tendens att följa med hem och hamna på badrumsgolvet).
3) Sommarregn är romantiskt. (Det finns inget romantiskt med regn någonsin).
4) Det finns tid för lata dagar i hängmattan. (Jag har inte ens en hängmatta, och om jag hade en skulle jag inte ha tid att ligga i den. Förresten måste man vara skapt som en ostbåge för att kunna ligga bekvämt i dem).
5) Det är fint med gröna gräsmattor. (En gräsmatta ska vara brun, annars är sommaren dålig. Grönt betyder att det regnat, och det är som bekant inte okej).