Vågar inte lova Endre något
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Eftersom jag numera sällan behöver vara i absolut toppform, tar jag heller inte till några konstlade knep för att vara det. Jag nöjer mig med "i någorlunda brukbart skick".
Så när jag i början av veckan blev gruvligt förkyld, lutade jag mig bara lugnt tillbaka och lät kroppens eget immunförsvar arbeta. Och som det har arbetat! Idag, lördag, har det resulterat i något lägre feber, men hostan, värken i lederna och den kraftigt nedsatta talförmågan är densamma som tidigare. Fortfarande sjuk alltså.
Hade jag nu varit en man med arbetstider och jobb att sköta, då hade jag naturligtvis redan varit hos läkare för att få penicillin. Immunförsvararna hade inte behövt inkallas, men nu vill jag ge dem en chans att visa vad de går för. Ett bortskämt immunförsvar kommer till slut att helt upphöra att fungera.
Överlever jag nu utan penicillin så bevisar det förmodligen någonting. Men vad?
Vid en skola på Ingarö i Stockholms skärgård har man beslutat strunta i EU:s regler vid upphandling. Tack vare det får nu barnen äta enbart närproducerad mat i skolan.
Kan Ingarö så kan väl Gotland?
I min då och då återkommande kampanj för mera kollektivåkning namngav jag i förra krönikan sju gotländska politiker, en från varje parti, och frågade när de senast åkte kollektivt.
Två svar har jag fått.
Gustaf Hoffstedt, moderaterna:
Hej! Du undrade när jag senast åkte buss i din krönika idag. Svaret är igår, närmare bestämt linje 161 mellan Rockneby och Oskarshamn.
Harriet Lihnell, miljöpartiet:
Kan meddela dig att jag som stor förespråkare för kollektivtrafiken åker så ofta tillfälle ges, nämligen till nästan alla mina nämndmöten och andra ärenden i Visby. Tycker att det är väldigt trevligt att åka buss och man behöver ju inte bekymra sig om väglag, parkering eller någonting. Jag har ju förmånen att ha en buss som går utanför dörren vid 6.30 på morgonen så det är bara att kliva på.
Men hon skriver också att det inte alltid är så lätt:
Bilproblematiken kommer ju in när man som bussåkare inte kommer längre ut än till tätorterna - då behöver man ha något fordon som ansluter - det kanske gör att en del väljer att köra hela vägen med egen transport. För dem som bor i tätorterna borde det inte vara något problem att jobbpendla - turtätheten är väldigt bra.
Så tillsammans med vänsterpartisten Brittis Benzler finns det nu i alla fall tre politiker i fullmäktige som
Så nu finns det i alla fall tre politiker i kommunfullmäktige - Hoffstedt, Lihnell och vänsterpartisten Brittis Benzler - som vet hur det går till att åka kollektivt.
Korkad TV-reklam:
En man städar sitt fina hem vid havet. Han ser lycklig ut när han dammsuger, vilket naturligtvis gör mig mycket misstänksam. Hans två hundar springer ner på stranden och rullar sig i sanden. Sedan in i huset igen där de skakar av sig all sand i det nu färdigstädade vardagsrummet. Mannen tar lugnt fram sin nya fina dammsugare och börjar om igen. Fortfarande lika lycklig.
Tror verkligen dammsugarfabrikanten att jag går på det där?
På tal om städning.
Mitt (egentligen yngsta dotterns) nödrop efter gamla hederliga mattpiskare av rotting gav resultat. Någon nytillverkning existerar inte, men folk verkar ändå ha kvar sina mattpiskare men de dock aldrig använder. Min dotter vill piska sin stora matta, i alla fall en gång om året, och för det behövs en rejäl sak av rotting.
Jag ska inom kort hämta en i Stånga.
Även mitt eget högst personliga nödrop om ett förlorat luktsinne resulterade i en del kommentarer. Jag är tydligen inte ensam om att inte längre kunna känna dofter. Kjell Oliveskog i Täby skriver:
Angående det här med luktsinnet, måste jag meddela att jag lider av samma bekymmer. Får elda papper varje gång jag är på toan, för jag känner ju inte ens skitlukten!
Så omtänksam är inte jag. Känner inte jag någon lukt, så gör nog inte andra det heller, tänker förmodligen jag.
Hade egentligen nu och här tänk citera ett mejl jag nyligen fick från en kvinna på fastlandet. Det handlar om ett mycket märkligt möte. Först måste jag dock kontrollera att det hon skriver inte är en skröna. Men jag tror inte det, för det handlar i högsta grad om henne själv.
Så kanske nästa vecka.
Funderar på vad jag ska göra om Endre blir svenska mästare i innebandy.
För några år sedan lovade jag promenera från Klintehamn till Visby om Visby Ladies blev svenska mästare i basket. Jag skulle gå de drygt tre milen klädd i Ladies matchtröja.
Ladies vann. Jag gick. Men jag fick inte låna någon tröja! Jag vet fortfarande inte varför.
Så något liknande löfte vågar jag inte ge den här gången. Jag ska i alla fall försöka vara på plats och skrika om Endre spelar final i Globen på lördag.
Och naturligtvis ska jag "vara på tårna" (eller vad det heter) vid datorn och webbrapporteringen från den avgörande matchen mot Iksu i kväll.