Vår skog är smyckad av graffiti. Vi bor precis bredvid P18-skogen där alla de där små röda tegelhusen står, ni vet. Pumphus, tror jag att det är.
Husen som alla Visbys graffitikonstnärer med jämna mellanrum smyckar.
Visst finns det en del klotter. Men jag kan stå ut med klotter, så länge de där stora, vackra målningarna med de klara färgerna fortsätter att täcka tråkiga ytor i vårt offentliga rum.
När jag och min man upptäcker att någon ny konstnär "varit i farten" ute i skogen så brukar vi ta barnen med oss och gå på vernissage. Då går vi från hus till hus i skogen och tittar på målningarna. Ett tag hade någon målat alienliknande varelser på alla husen och på huset närmast vår tomt fanns en rosa, jättesöt. Alfons Åberg finns målat på ett hus och just nu funderar vi mycket över uttrycket "meck muck" som någon målat skogen full av med stora, bulliga, färgglada bokstäver.
En dag på väg hem genom skogen börjar 5-åringen fråga om alla målningar och jag förklarar så pedagogiskt som möjligt. Hon har svårt att komma över det där med att polisen faktiskt kan och får ta de där människorna som gör husen så vackra, samtidigt som hon undrar varför konstnärerna envisas med att måla om de egentligen inte får.
Då berättar jag följande anekdot för henne.
Minns ni för en 8, 10 år sedan när Visbys alla reklamtavlor där tjejer i underkläder uppmanade oss att köpa sexiga underkläder till jul, plötsligt blev övermålade? När någon med tjock, svart målarfärg hade skrivit saker som "DU ÄR FIN SOM DU ÄR" tvärsöver alla de nakna, anorektiska kropparna? När någon kommungubbe med jämna mellanrum uttalade sig om kostnader för "förstörelsen" i tidningen och när en debatt angående snedvridna skönhetsideal drog igång på insändarsidorna?
Det var jag det!
Inte bara jag, förstås. Vi var ju ett gäng, men dem tänker jag inte hänga ut här.
Idag skulle jag naturligtvis aldrig göra samma sak, men som 18-åring skämdes jag inte och jag skäms inte för det idag heller.
Istället borde H&M skämmas. Undrar hur mycket deras äckliga reklamer med snedvridna skönhetsideal och ständig sexualisering av kvinnokroppen har kostat samhället allt som allt?
Vad kostar graffitin samhället? Och nu pratar jag alltså om de stora, vackra, färgglada målningarna och inte klottret. Vad kostar de där stora, färgglada målningarna samhället förutom de kostnader som blir när man envisas med att ta bort dem? Varför tas de bort? Varför får H&M tapetsera vårt samhälle år efter år med sina vidriga bilder på utfläkta kvinnokroppar? Varför är det okej att tapetsera samhället med nakenhet och sex men inte med konst?
Varför får någon utvald människa på regionen/länsstyrelsen/whatever bestämma vad och var eventuella konstverk ska placeras i vårt samhälle? Vem har bestämt att de som bor på Gråbo ska glädjas åt just två skalbaggar (?) i plåt och inte stora vackra målningar målade av invånarna själva?
Vem är det som bestämmer över det offentliga rummet? Vem är det som tar sig den friheten att bestämma över vad alla medborgare ska tycka om och anse som konst?
Alla de frågorna väcker graffitin i mig när jag går med våra barn i skogen och njuter av de vackra målningarna. Alla de frågorna väcks i mig när mina döttrar tvingas stå öga mot öga med en halvnaken kvinna i utmanande position varje gång vi väntar på bussen.
Vem fan har bestämt att graffitin inte är värd mina barns ögon och att de istället ska matas med bilder på hur de förväntas se ut och bete sig och dessutom på vad de förväntas vilja köpa?
Det är så jävla snedvridet.