Varför bara karlar - man blir så trött
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Nej jag är trött på karlar!
Jag är trött och jäkligt förbannad på Destination Gotland. All heder åt Maja Horwitz som inte höll tyst och skämdes när hon utsattes för det uppenbara fallet av diskriminering, då vd- posten, som hon blivit lovad, gick till en gammal gubbe istället. Nej, det är Destination Gotland som ska skämmas. Extra fult blir det, när DG helt enkelt bara lägger locket på. Vägrar att uttala sig.
Förminskning, är vad det kallas, ur härskarteknikssynvinkel. Dagen efter kan man läsa i tidningen att styrelseordföranden Bengt Erik Bengtsson är en "bufflig" typ och sen är det bra med det. Som om det vore någon slags förklaring.
Förvånad och sur blir jag, när jag surfar runt lite på min före detta favoritaffärs hemsida. Som sig bör finns där bilder och kontaktinformation till personerna med de högsta positionerna i affären och det är här jag tycker det börjar bli lite obehagligt.
Gillar du inte kvinnor, eller vad är det frågan om, Dino? Ty alla cheferna i din butik är män. Det tycker jag är otrevligt, Dino, och jag känner mig lite besviken. Du värnade ju så fint om hundarna där runt nyår. Ta och värna lite om kvinnorna också.
Och så var det Nesser också. Snobb-Nesser. Som har tröttnat på "deckarhajpen". Ja du, Håkan, det måste vara jättejobbigt för dig nu när var och varannan skriver och släpper deckare numera, som så länge varit din grej. Ännu jobbigare blir det kanske med tanke på att nästan alla är kvinnor!
Du är ju faktiskt lite av tuppen i hönsgården nu, Håkan! Ärligt talat tycker jag inte att det är så schyst av dig att gå ut och klanka ner så på alla hönorna, som du gjorde i den snobbiga intervjun med TT. Du säger att du tycker att det talas alltför mycket om försäljningssiffror och om antalet språk som böckerna översätts på. Att det är ytligt att tänka på sådant. Mellan raderna kan man läsa sig till ett enormt förakt mot dina deckarskrivande kollegor och med tanke på att det, på senare tid, exploderat fram en hel hög kvinnliga sådana, så tycker jag att det luktar lite illa. Tuppskit, liksom.
Jag vet inte hur dina försäljningssiffror ser ut nu, men kanske är det så att Jungstedt och gänget nafsar dig i hasorna och det gör dig lite stressad? Så då ger du helt enkelt en intervju där du deklarerar att det är töntigt med försäljningssiffror och att det enda som räknas är att man skriver boken med hjärtat. Som om ingen annan än du gjorde det, skrev med hjärtat.
Nej, skärp dig. Och vad var det där tramset om att böcker inte borde säljas på samma ställen som man handlar mat? Rent och skärt snobberi.
Vidare är jag väldigt trött på att så fort man sätter på tv:n så står där någon manlig komiker och skämtar. Om snoppar. Och sprit. Och sex. Och bögar. Jättekul, verkligen. Tack och lov att Svt satsade på Mia och Klara, som ju även gjorde succé. De gjorde succé därför att Mia och Klara är det första kvinnliga komikerparet i svensk tv, i alla fall sedan jag föddes och för att de var jäkligt efterlängtade. Och jäkligt bra.
Någonstans, kanske var det i sammanband med Killinggängets premiär på Dramaten, läste jag att någon sade "det behövs alltid forum som behandlar ämnet manlig vänskap". Ursäkta?
Jag tycker att manlig vänskap är det som allting handlar om. Hela världen är byggd på manlig vänskap. Det är bara att se tillbaka i den här krönikan så förstår ni vad jag menar.
Vart man än vänder sig så står där ett gäng karlar och dunkar varandra i ryggen. Inte undra på att man bli trött.
Veckans kvinna/tjej är 12-åriga Jonna Westberg som nyligen fick diagnosen diabetes typ 1 och som nu kämpar så modigt och starkt med sina sprutor och kanyler. Kör hårt lilltjejen så du får lämna sjukhuset och komma hem till mig så vi kan frossa i frukt och fullkorn och fibrer tillsammans!