10 december
Missade sista avsnittet av Så mycket bättre i tv. Enligt min dotter syntes hon och jag i 0,6 sekunder när vi tankade bilen på Macken.
Dottern var inte helt nöjd med sitt framträdande och jag skymtade bara i bakgrunden.
Men 0,6 sekunder är trots allt 0,6 sekunder.
På julmarknaden i Bläse träffade jag en man som, precis som jag, har tappat luktsinnet. Det är inget roligt alls, för dofter är en viktig del av livet. Den nytjärade ekan, nybakat bröd, syrenhäcken i maj, nyplockad svamp, konjak, de minsta barnbarnens babydoft, julhyacinterna, kärleken...
Ja, det är mycket vi dofthandikappade går miste om. En skärva luktsinne har jag nog fortfarande kvar, eller också är det bara inbillning. Jag minns hur en nytjärad eka doftar och då känner jag ändå doften när jag står där i vårsolen och med långa penseldrag smeker min eka inför sjösättningen.
Vi utan luktsinne är nog ganska många, i alla fall så många att vi borde starta en intresseförening. ”Vi som luktar illa” tänkte jag först att föreningen kunde heta, men insåg genast att det kan missuppfattas. Men vad sägs om ”Vi som inte luktar”? Nej, det blir fel det också.
Tjärdoftslängtarna?
Förra veckan undrade jag varför Gotlandsbolaget inte skriver av sina fartyg på tjugo år i stället för tio som nu är fallet. Det skulle göra färjetrafiken 150 miljoner kronor billigare. Pengar att sänka biljettpriserna med. Jag fick två svar.
Hans Klintbom, f.d kommunalråd:
Svaret är att färjorna beställdes anpassade för Gotlandstrafiken och avtalet löper på cirka tio år. Därav den snabbare avskrivningen.
Nils Nordenbrink, Gotlandsupproret:
Den lättförståeliga svaret på frågan om färjornas avskrivningstid är att Gotlandsbolaget (Destination Gotland) vill tjäna så mycket pengar som möjligt.
Har börjat prata högt för mig själv. Vet inte om det är ett oroande tecken på något, eller om det är naturligt när man bor ensam. Jag tänker på den ensamma damen i Stockholm som jag nyligen skrev om. Det kunde gå veckor innan hon träffade någon att prata med.
– Så ibland pratar jag högt med mig själv för att prova rösten, berättade hon.
Mitt senaste replikskifte (i går) med mig själv lät nästan ordagrant så här:
– Skärpning nu för h-e, ska det bli någon bastu i kväll så får du masa dig ut och hugga lite ved!
Tur att jag tog i på skarpen, för bastu blev det.
Flera gånger har jag skrivit om regionala projekt som blivit mycket dyrare än beräknat. Ombyggnaden av Kräklingbo skola 9,3 miljoner dyrare, Kallbadhuset i Visby fyra miljoner och (häpp!) kongresshallen Wisby Strand 47 miljoner dyrare än vad det var tänkt och räknat från början.
Och nu har det hänt igen.
Regionens nya organisationen för skolskjutsar skulle bli drygt tio miljoner billigare. I verkligheten blev den flera miljoner dyrare.
Den inhyrde konsulten, som anlitades för att fixa till det hela, kostade två miljoner!
Den här veckan ska jag ägna mig åt ett intensivt laxfiske. Jag har redan lax i frysen, så min gravade lax på julbordet är räddad. Men en mångårig tradition kräver att jag ska ha med en nyfångad lax när jag åker ut till alternativodlaren i Bäl och kalhugger hans skog på jakt efter den perfekta julgranen.
Däremot hinner jag inte brygga någon egen dricke i år.
Ur led är julen!