Varför så arg i drömmen?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Veckans ymniga snöfallet har skördat offer.
En man i 70 minusåldern halkade på torsdagsmorgonen omkull på gatan när han var ute och hämtade morgontidningen. Vid fallet ådrog sig mannen ett tiokronorsmynts stort blåmärke på ena höften. Våt snö hamnade också innanför morgonrocken och orsakade smärre köldförnimmelser på hans bara hud.
Mannen vårdas nu i hemmet och befinner sig, efter omständigheterna, väl. Någon fara för framtida men lär inte föreligga.
SM i fotbollstips har nu pågått några veckor, men ni vill inte veta hur det går för mig.
Eller rättare sagt:
Jag vill inte att ni ska veta.
Jag drömmer mycket när jag sover och ofta är dessa drömmar helt absurda. Som i natt. Jag drömde att några gamla tidningskollegor och jag tävlade i att kasta tallrikar så högt upp på en madrasserad vägg som möjligt. Det gällde att få tallrikarna att fastna i springorna mellan madrasserna. Det var ingen skämttävling, utan på blodigaste allvar.
När jag skulle kasta stod det alltid någon i vägen, så mina tallrikar hamnade hela tiden på golvet en bra bit från madrassväggen. Jag vaknade genomvåt av svett och fly förbannad på dem som stått i vägen och det dröjde en bra stund innan jag lugnade ner mig.
Min undran: Jag borde ju redan i drömmen ha fattat att det bara var en dröm. Varför blev jag då så arg?
Nu gäller tydligen listor över musikhistoriens bästa låtar. Det började med Ulf Hammarlund, GT:s redaktionschef, som i sin krönika listade de, i hans tycke, tio bästa låtarna. Några dagar senare var det den nu pappaledige nyhetschefen Mats Petterssons tur. Han påpekade med kraft att hans chef (Hammarlund) inte hade ett enda rätt på sin lista. Pettersson gjorde därför en egen.
Hammarlund återkom och skrev att Petterssons lista bara innehöll en massa konstig hårdrock. Han (Hammarlund) kände inte igen en enda låt. Istället publicerade han en lista som oppositionsrådet Björn Jansson (s) skickat in till redaktionen. Jansson är kritisk till både Hammarlunds och Petterssons listor och betraktar sin egen som den helt riktiga.
Märkligt att tre vuxna, framstående och normalt funtade män alla kan ha så helt fel. Så här ska nämligen en korrekt lista (topp 9) se ut:
1) Eyes of a child (The Moody Blues).
2) Are you lonesome tonight? (Bro-Elvis).
3) Luffarvisan (Sven-Ingvars).
4) Ain’t no cure for love (Leonard Cohen).
5) Pärleporten (Totta Näslund).
6) Gigi (Anita Lindblom).
7) Oh boy (Peps Persson).
8) No, good girl (Hugo Lindmark).
9) Svarte Rudolf (Åke Grönberg).
Eller hur?
När jag är ute och håller föredrag, nu senast i Tingstäde, brukar jag ibland tala om att våga och försöka förverkliga drömmar. Många talar ofta om vad de skulle vilja göra, om inte...
Detta om inte handlar nästan alltid om åldern. Hade jag varit yngre, men nu är det för sent hör jag alltför ofta folk säga. Men oftast är det inte alls för sent. Att lära sig bugga till exempel, det har jag drömt om länge. Buggare verkar ha så roligt på dansgolvet.
Så jag anmälde mig till en buggkurs i Hemse och trodde att jag skulle vara äldst av alla. Men det är jag nog inte. Vi är tolv stycken och efter två lektioner kan vi grundstegen och damerna har lärt sig snurra ett varv åt vänster och ett åt höger. Vi män står mest på samma ställe och dirigerar.
Det får aldrig bli för sent!
I veckan hade tidningen som Dagens fråga: Följer du Melodifestivalen?
Allan Larsson, 74 år, i Alskog svarade:
- Nej det följer jag inte alls. Jag ser Bolibompa och sedan går jag i säng.
Roligt svarat. Jag själv tittar däremot, även om jag i år tycker tävlingen är ovanligt trist. Men jag sitter ändå där, fast jag egentligen borde knäppa över till någon annan kanal. Eller gå och lägga mig.
Nej, då var det betydligt roligare att sitta framför TV:n nu på söndagsförmiddagen. Helena Jonssons VM-guld i skidskytte var precis vad nationen och jag behövde. Jag skrek och jag grät och uppförde mig som Wolfgang Pichler, skidskyttetränaren. Wolfgang kanske grät lite ymnigare än jag.
Efter fotboll är skidskytte min TV-favoritsport, för den innehåller allt man kan kräva av spänning, förtvivlan och dramatik. En gång har jag själv tävlat i någonting som i alla fall lite påminner om skidskytte. Fälttävlan tror jag det hette. Ett delmoment var orientering med k-pist på ryggen och inlagda skjutstationer ute i skogen. Jag tror inte jag träffade någonting, för jag är ju så väldigt närsynt.
Men det är tydligen inte Helena.
Förkyld sedan dagarna före nyår.
Plötsliga anfall av kallsvett.
Över- eller undergångsåldern?
Det jag skrev om Tips-SM lite längre upp i krönikan bör korrigeras en smula, nu när resultatet av tredje omgången är klart. Med mina tio rätt avancerade jag till 6:e plats här i byn.
14 040:e i hela landet.
Jag är på gång.