Varför stannade de inte på Rivieran?
Foto: SHERWIN CRASTO
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ursäkta min franska, men fy fan för december.
När jag ändå håller på kan jag kasta in november, januari och februari också. Och ta mars med.
Det är samma sak varje år, samma melankoli som drabbar oss, samma tungsinne, samma krökta nackar som går med blicken rakt ned i asfalten. För uppåt i gråmolnen är det ändå ingen idé att titta.
Gatlyktorna är tända mitt på dagen för att dagsljuset inte har kraft nog att släcka dem. Det är lera och smuts överallt, och om inte våra hus drabbas av mögel så blir våra själar fuktskadade istället.
Och för dem finns ingen försäkring som täcker.
Vi pratar om vårt nordiska ljus när Skandinavien ska säljas till utländska turister. Jag undrar en del över det där ljuset. Först och främst var det håller hus.
I tusentals år har människor levt häruppe på våra breddgrader, och otroligt nog till och med ännu längre norrut. Vad fick folk att flytta hit? Varför stannade inte våra förfäder nånstans vid Rivieran istället?
"Nä, traska på, det blir säkert ännu bättre en bit längre bort", tänkte de och så struntade de i att stanna i Danmark också. Det är jag väl i och för sig tacksam för, inget ont om danskarna men de är rätt märkliga och så förstår man inte vad de säger.
Men de kunde vänt, förfäderna, gått tillbaka och byggt sitt läger nånstans där solen skiner mer än fyra månader om året.
Ta inte illa upp, men när jag blir rik har jag bott färdigt i det här landet på heltid. Jag kan tänka mig att åka hit några månader om året så att själen kan få ro. Men aldrig att jag tänker bränna mitt brännvin själv här i november.
Då sitter jag på en taverna nånstans i shorts och dricker min iskalla Singha med välbehag.
Sen kan ni ha ert nordiska grådaskljus för er själva.
Idag är det dagen D för en hel rad med verksamheter. Kommunen ska spara miljoner och åter miljoner, och som vanligt känns det som att det är barn och gamla som drabbas hårdast.
Så är det inte. Funktionshindrade, handikappade, sjuka och arbetslösa drabbas också.
Många gånger har jag funderat på varför någon vill bli lokalpolitiker.
Om man vill göra karriär och slå sig in i storpolitiken, det kan jag förstå. Där finns, förutom ett stort ansvar, också verklig makt, pengar och ett visst mått av kändisskap.
Men lokalpolitiker? För de allra flesta är lokalpolitik något som måste skötas vid sidan av ett vanligt jobb. Det blir definitivt ingen Singha i solen genom att bara sitta i barn- och utbildningsnämnden.
Sen slår lågkonjunkturen som ett bredsvärd i ryggen, och så tvingas man fatta beslut som inte gör en enda människa glad. Ingen applåderar åt besparingar. Ingen ropar "tjena Gustaf, kul att du lade ned kollot för barnen!". Ingen bjuder på tårta för ytterligare en stängd fritidsgård.
Alldeles oavsett vad jag tycker om vissa av våra politikers kompetens, för den är i sanning skiftande, så måste jag ändå beundra dem för att de gör jobbet. För att de VILL göra jobbet. För att de tar ansvar trots den gödselstack av dynga de får för varje insparad krona.
Det sägs att man borde ge makten till den som inte vill ha den, för att den som söker makt är olämplig.
Jag håller inte med.
För den som verkligen vill vara med och bestämma tvingas också ta det ansvar som följer med uppgiften. Och den som inte vill ha makt vill heller inte ha ansvar, och är därför diskvalificerad.
Här är min lista. Jag hade lovat Oskar i innebandylaget att lista världens fem bästa låtar, men det har jag redan gjort en gång. Metallicas "Master of puppets" är fortfarande etta. Och ja, Queensrÿches "Suite sister Mary" är också med.
Istället, fem saker jag borde avlägga som nyårslöften men som jag kommer strunta i som vanligt.
1) Ha mer tålamod. Lite för ofta känner jag mig som Michael Douglas i "Falling Down".
2) Inte äta godis. Min kropp ställer av nån märklig anledning in sig på svält så här års och börjar bygga bilringar inför vintern som om jag skulle gå i ide. Ett ynka popcorn och jag sväller upp som en ballong.
3) Inte svära. Jag har två ekon hemma, två respektive tre år gamla.
4) Bygga klart huset. Haha! Jag kunde inte ens skriva den här punkten utan att börja flina åt mig själv. Bygga klart, jo tjena. När skulle jag ha tid med det?
5) Hålla de nya larviga hastighetsgränserna.