7 mars
Kolis har blivit min morgonkompis.
När jag vid halvåttatiden går ut till hönsen sitter han alltid där, nedanför trappan till friggeboden där hönsmaten förvaras.
Kolis är en koltrast och han har funnits där, samma tid samma plats, sen i december. Vi har gott om koltrastar i trädgården, men de övriga håller till runt fågelbordet och maten där. Det är bara Kolis som ivrigt springer runt mina ben medan jag kastar några nävar hönsfoder på marken.
Ännu har jag inte lyckats få honom att äta ur min hand, men det dröjer nog inte så länge.
Många frågar hur det går med mitt halvårslånga helnyktra (undantag: äggtoddy i påsk) liv.
Det går alldeles utmärkt. Jag saknar bara två saker.
1. Ölen efter fredagsbastun.
2. Ett glas vin på köksbänken när jag lagar mat.
Drygt fyra månader kvar till midsommar med matjesill, dricke och bäsk.
Nu senast i lördagstidningen, två notiser:
Dörr uppbruten på bil i Klintehamn och Bil stals och hittades i Klintehamn. Såna notiser är nästan lika vanliga som notiserna om påkörda rådjur.
Vad beror det på att så många bilstölder har en koppling till just Klintehamn? Bilarna stjäls i Visby och påträffas i Klintehamn, eller tvärt om. Jag noterade detta redan när jag för snart tio år sen jobbad på TV:s Östnytt. Min spontana och fördomsfulla tanke var - Hassela. Men enligt polisen är det inte alls så. I samhället fanns (och finns fortfarande?) ett "boendekollektiv" där några använder stulna bilar vid sina "tjänsteresor" fram och tillbaka till Visby. Men sällan åker någon fast, för enligt polisen måste tjuvarna tas på bar gärning.
Jag upprepar samma fråga som jag ställde då, men som jag inte fick något svar på:
Letar polisen inte längre efter fingeravtryck i en stulen bil?
Innerligt trött på alla matlagnings- och inredningsprogram i TV hoppas jag varje gång, de gånger jag ändå tittar, på ett överraskande slut.
Programledaren som avsmakar mästerkockens kulinariska verk:
- Den här gången har du inte lyckats något vidare!
Eller den förväntansfulla familjen, som med förbundna ögon leds in i sitt nyrenoverade hus:
- Nej usch, så här vill vi inte bo!
Hönshusets största oppositionsparti Frisprättarna (FS) kan inte hitta någon ny partiledare efter hönan Hildur, som under högljutt kackel och bång avgick efter katastrofvalet i höstas.
Valberedningen (systrarna Graf) har föreslagit sig själva, men i en intervju i lokaltidningen Leghorn News i veckan förklarade de:
- Aldrig i livet att vi vill bli partiledare! Om vi inte blir övertalade förstås.
Men det har de inte blivit.
I den allmänna förvirringen steg då tuppen Pekka, ledare för det regerande ultrahögerkonservativpopulistiska partiet Högsta hönsen (HH), fram och förklarade:
- Jag blir gärna partiledare i FS. Med en gemensam stark och stilig ledare blir då politiken i hönshuset enhetlig och därmed mera rättvis.
Under pågående observationen av min egen förgubbning, har jag nu bestämt att jag ska försöka åldras ungefär som Henry "Stolpskottet" Lindkvist på äldreboendet i Hemse.
Humoristisk, debattlysten, klok och skrivkunnig. Mitt gubbideal.
I dag, första måndagen efter Vasaloppet, börjar våren.
I alla fall enligt min personliga almanacka.
Äntligen får jag ta av långkalsongerna!