23 december
Varifrån kommer all blåst? Från sydväst? Ja, det vet jag väl, men jag vill veta varför det blåser så infernaliskt just den här julen. Kan inte minnas någon tidigare jul med så här många sekundmeter.
Gnällspik? Jag?
Lätt för er att säga som inte har en rök att försöka göra eld i, för rätt temperatur vid kallrökning av fårfiol, fläsk och sik. Utan det blir det ingen riktig jul. Och jag har heller inte, för första gången någonsin, varit till Bäl och huggit en julgran. Därför blir det ingen alls. Och ingen egen gravlax!
En jul att inte minnas. Blåstens fel.
Nättidningen Helagotland.se har haft en egen rimstuga där folk fått hjälp med sina julklappsrim. Jag följde stugans arbete under första dagen och blev inte särskilt imponerad. Men ett rim tyckte jag var bra. Det var Bengt Pettersson som rimmade till ett strykjärn:
Lämna denna på gardin,
då kanske solen skiner in!
Vi satt fem nakna män i bastun i Mästerby, Gotlands enda sockenbastu som fortfarande ägs och sköts av Röda Korset. I Mästerbys bastu finns till och med den allmänna tvättstugan med mangel kvar.
Så nu satt vi där blankvåta av svett och diskuterade hur många gånger lakan och kökshanddukar bör vikas innan de manglas. Tre eller fyra?
Vi pratade också om vad man ska göra för att få ungdomar och kvinnor att komma och bada. Unga män kanske kommer när de blir tillräckligt gamla och tillräckligt runda runt magen. Svårare med kvinnor. Tycker de inte om att bada bastu, eller är det något annat, kanske något med håret eller den kollektiva nakenheten?
I Mästerby är det bara Solveig Gunnarsson, 79 år, som badar. Hon sköter också tvättstugan, det har hon gjort i tjugosex år.
För en tid sedan bytte jag sovrum, från övre till nedre våningen. Bekvämare eftersom en man i min åldern ofta behöver gå upp mitt i natten och pinka. Också en fördel för numera slår jag inte i skallen i de låga tvärbjälkarna i det tidigare sovrummet. Fast nu har jag gjort det igen, under ett kort onödigt besök på övervåningen. Och som jag svor!
En gång frågade jag Guds högste utsände i Sverige, dåvarande ärkebiskopen Ruben Josefson, vad han brukade säga när han bankade sig på tummen, eller slog skallen i något.
– Jag har två varianter. En när det finns andra människor i närheten och en när bara Gud och jag är närvarande, svarade han.
Efter utnämningen till Årets Jultupp har Pekka hållit sig borta från alla julbestyr. Inte ens julklappsrimmen vill han befatta sig med.
– Det finns inget djup, ingen mening i denna ytlighet. Livets förnämlighet (menar han förgänglighet?) kräver eftertanke utan kommersiella baktankar om livet efter detta (?), säger Pekka, klädd i svart basker och med en diktsamling av Karin Boye, hans nya favorit, under ena vingen. Han tar fram ett papper och deklamerar med hög dramatisk röst en dikt han just skrivit.
Nu är det jul igen,
men hur blir det sen?
Då ur jorden går ju tjälen
och det gör ont i själen
när våra kroppar brister,
vilket ganska trist är
för då vi halva vikten mister.
Vad finns mer att tillägga?
Kanske God Jul!