Nu vill jag skriva om min sommar.
Det är svårt det där, tycker jag, att skriva om hur livet är, för jag är så rädd för det där med fasader. Jag vill ju inte få er avundsjuka och kanske ledsna för att ni tror att alla andra är lyckliga utom ni själva. Inte heller vill jag lämna er illa till mods och i tron att jag är världens mest olyckliga människa. När jag nu skriver om min sommar, får jag därför försöka gradera mig och göra det bästa för att undvika perfekt fasad- byggande.
En av de bästa sakerna med den här sommaren har varit att vi haft ett ovanligt intensivt socialt liv. Vi har träffat mycket folk, haft många sena kvällar på uteplatsen, träffat våra familjer mycket och barnen har fått leka mycket med andra barn. Nackdelen med detta är att barnens tider och rutiner blivit fullständigt omkullvälta vilket naturligtvis sätter själva barnen ur spel. Och så blir man ju trött av att vara social och trevlig också, särskilt när social och trevlig liksom inte är ens normalläge.
Vi har inte varit på stranden nästan alls i år och jag har i skrivande stund ännu inte badat i havet, fast jag älskar att bada i havet. En nageltrångad tå, menstruationer men framför allt bebisen har hållit oss borta från strandliv i år och där gnager så klart samvetet mot barnen lite. Men å andra sidan så har vi byggt en alldeles fantastisk vardag kring barnens stora pool som står precis utanför dörren, bredvid en fantastisk liten uteplats med egen palm och en soffa i skuggan, perfekt att ligga och sommarlata sig i. Vi har varit hemma väldigt mycket. Men vi tycker om att vara hemma.
Jag har älskat mina barn och min man så mycket i sommar. Den där ofantliga lyckan som bara strömmar från topp till tå ibland när man träffas av insikten av att vi har fått tre barn som nu sitter tillsammans på köksgolvet och kiknar av skratt.
– ”Mamma han skrattede så mycke så han kräktes!” ropade mellanungen om bebisen igår kväll under en lång busstund.
Å andra sidan har jag varit hejdlöst avundsjuk på andra som haft större möjligheter till barnvakt och ensamma stunder med sin partner i sommar och precis alla våra sommargräl har gått ut på att vi har tre barn nu och otroligt minskade möjligheter till bland annat spontanitet.
Värmen har nästan knäckt mig vissa dagar. Jag tycker inte om värme och knappt ens om solsken. Tjugo grader och molning funkar för mig och det vädret har vi ju inte sett mycket av i sommar. Å andra sidan har extremvärmen fört många mysiga åskoväder med sig. Jag älskar älska älskar åskoväder, särskilt om det kommer regn. Aldrig annars är min själ i sådan balans, som när det regnar.
Ja. Det har varit en fin sommar. Den kunde ju ha varit ännu finare. Men den har varit fin.