Enfield och jag är ute och finåker.
Vi trivs bra tillsammans nu när alla fyra växlarna fungerar och oljeläckaget är så gott som ett minne blott. Några droppar bara, men ingenting att ligga sömnlös för. Lite svårstartad på morgnarna, men vem är inte det.
Målet är Fårö där jag lördag och söndag ska kasta varpa, metall och sten. Meningen var att vi skulle övernatta på B&B (säng med frukost), men det sprack redan den här första natten eftersom B&B-ägaren utanför Visby fick förhinder.
Så nu sitter jag här, torsdag morgon på balkongen till en lägenhet på Byrumsgatan i Visby och äter frukost. Jag har just läst färdigt ett kapitel i Håkan Östlundhs senaste kriminal-roman Inkräktaren. Han är min favoritförfattare bland kriminalare i Gotlandsmiljö och nu funderar jag på om inte även jag ska skriva en kriminalroman. Jag har försökt en gång, men det blev knappt ett kapitel.
Det är ännu några timmar kvar innan jag ska i väg och kontrollbesikta Enfield. För att fördriva tiden börjar jag göra anteckningar om vad som just nu, 08.15-08.20, händer nere på gatan. Kanske kan jag få ett uppslag till en bra kriminalintrig.
En murare tillverkar en skorsten på huset på andra sidan gatan (han ramlar ner från taket och slår ihjäl sig, men är det en olyckshändelse?).
En kvinna kommer halvspringande med sin hund och hoppar in i en bil och kör snabbt där ifrån (hennes man hittas senare mördad hemma i lägenheten, men är det hustrun som...?).
En postbil kör förbi (postmannen ligger ihjälskjuten i en postsäck och gärningsmannen flyr med bilen (vad finns bland postförsändelser värt ett mord?).
En lastbil från Wallins åkeri i Lummelunda (nej, dem vill jag inte blanda in. Jag var en gång förälskad i Gertrud Wallin, kanske är det åkeriägarens syster?).
En buss från Antti Murinen Oy från Finland (finska turister och samtliga hittas senare på dagen döda i bussen som då står parkerad vid Kruttornet. Busschauffören är försvunnen).
Dessutom fyra sopbilar, diverse passerande bilar och ett promenerande par. Men ingenting som håller för en kriminalroman.
Jag kommer aldrig att bli en lika bra kriminalförfattare som Östlundh.
Efter besiktningen (utan anmärkning) glider Enfield och jag i sakta mak ut till Fårö. Lugn trafik och gott om plats på Fåröfärjan. Men om två veckor blir det betydligt värre, det är ju midsommar.
NTF på Gotland gör regelbundet trafikräkningar på olika vägsträckor. När jag är inne på deras kontor i ett ärende berättar de om en trafikräkning i april. En ut mot Tofta och en mot Roma. Jag gissar att Toftavägen var mest trafikerad, men så var det inte. Under en vecka passerade drygt 26 000 bilar mätstationen nära Roma! Samma vecka gjordes hastighetsmätningar. En bil körde i 180 km/tim på 70-sträckan mot Roma.
I Rute gasar jag på och kör om en traktor i drygt 70 kilometer.
Nyligen läste jag om en undersökning, som visar att morföräldrar har bättre och mera regelbunden kontakt med sina barnbarn än farföräldrarna. I mitt fall stämmer det inte. Jag är både farfar och morfar och som sådan är jag i båda fallen lika dålig. Jag missar bland annat ofta barnbarnens födelsedagar.
Att jag även har svårt att komma ihåg när mina egna barn fyller år gör ju inte saken bättre.
Kvällens aftonbön:
God Gud, gör så att min metallvarpa slutar fladdra!