Vi är väldigt lyckligt lottade här på Gotland
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu är jag glad att det över huvud taget finns butiker i Visby som fortfarande säljer skivor.
Skivor är en krisbransch.
Det har många insett i flera år.
För mig blev bilden ännu klarare än vad den har varit tidigare när jag var i Södertälje för en vecka sedan.
Som vanligt skulle jag göra ett besök i skivaffären i Kringlans varuhus. Den som har funnits där i 40 år.
Affären var för ovanlighetens skull fullproppad av kunder.
Det var nämligen utförsäljning. Halva priset på allt. Hugade spekulanter hade äntligen hittat till butiken, som levt en ganska tynande tillvaro.
Men nu är det över.
Skivaffären slår i dagarna igen helt och hållet. Sedan står Södertälje, med 90 000 invånare, utan både biograf och skivaffär. Vilket öde.
Och än en gång kan vi konstatera hur lyckligt lottade vi är här på Gotland. Vi kan fortfarande köpa skivor, även om utbudet är begränsat, och vi har en biograf med flera salonger i Visby som visar de senaste filmerna.
För Curre Hellstrand, som är delägare i Kringlan skivor, har det bara varit en väntan på att det skulle ta slut.
Redan för tre år sedan kände han hur vindarna började blåsa. Försäljningen rasade.
Förr sålde, enligt Curre Hellstrand, en ny Tomas Ledin-platta 500-600 ex i hans butik. Nu säljer toppartisterna kanske 50 plattor. I stället handlas det på nätet, eller tankas ner gratis. Det är bara samvetet som styr hur man gör.
Som gammal skivsamlare med alldeles för många cd-skivor (och minst lika många vinylskivor i förrådet) är det här en sorglig utveckling.
Men skivindustrin har sig själv att skylla. Under en period kostade en vanlig CD över 200 kronor. Nu har priserna sänkts. Men inte tillräckligt mycket för att rädda skivförsäljningen.
Jag var i London nyligen, där kostade de senaste skivorna runt hundralappen. Bra mycket billigare än här hemma, om man inte köper på i-tunes eller hos någon annan som säljer musik på nätet.
Nu väntar jag bara på en renässans för vinylskivorna. Den kommer, lita på det.
Den tuffaste vintern sedan 1953 har följts av en månad som under de tio första dagarna varit den kallaste maj på 45 år.
Vad är det som händer?
Själv har jag fortfarande inte hängt undan vinterkläderna.
Och i vårt sparrisland har 17 knoppar på tio dagar bara blivit 23. Vi hade hoppats på betydligt flera, och det verkar fortfarande vara långt till första skörden.
Men enligt kvällstidningarna är ryssvärmen på väg. Bara att hoppas att de har rätt den här gången. Då kommer det att hända saker i allas våra trädgård i rekordfart.
Min gode vän och ungdomskamrat, journalisten Jöran Svahnström, som sedan tio år bor och verkar i Köpenhamn har många strängar på sin lyra. Bland annat ger han ut böcker. Nyligen släppte han som redaktör sin andra bok om Jernbanecafeen som geografiskt ligger i Vesterbro, vid centralstationen i Köpenhamn.
Caféet är så långt från ett svenskt café som man bara kan komma. Det är ett klassiskt ölsjapp som serverar öl från sju på morgonen och som huserat på samma plats sedan 1933. Om detta ställe har redaktör Svahnström lyckats skriva två böcker. Bok ett (som gavs ut 2002), är slutsåld och en raritet hos danska bokantikvariat.
Jodå, redaktör Svahnström skriver på danska. Fast han får hjälp.
Det var trevligt att se Hans E. Andersson tillbaka i spalterna. I tisdags skrev han en insändare om Björn Larssons "pudel" i parkeringsfrågan.
Helg i går, och helg nu igen. Grillen börjar användas allt oftare. Ett ganska trevligt sommartecken trots allt. Sommaren kommer nog snart på riktigt också.
Trevlig helg!