Vi har börjat prata om ålderdomen

Gotland2009-10-23 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har aldrig varit åldersfixerad. Jag har knappt funderat över min egen ålder. Jag känner mig ganska ung i sinnet. När jag fått frågan hur gammal jag är har jag behövt tänka efter innan jag kunnat svara.
Så är det inte riktigt längre,
Nyligen fyllde jag 55. Det första jag tänkte den morgonen var att 55 låter bra mycket äldre än 54.
Blev dessutom påmind av min dotter att 55 faktiskt börjar låta lite gammalt. Men det är inte mycket att göra något åt. Får väl svara att jag är född 54 i fortsättningen istället.
I helgen träffade jag två kamrater från ungdomsåren över en middag. Vi har fått kontakt igen sedan jag flyttat hem efter mina 33 år i frivillig exil på fastlandet.
Det blev en väldigt annorlunda kväll. Vi pratade om saker som vi aldrig pratat om tidigare - ålderdomen.
Vi är lika gamla alla tre, vi går i pension ungefär samtidigt.
Så där satt vi och planerade vad vi ska göra när vi blir pensionärer.
Det var ett annorlunda samtal men också ett tidstecken.
Vi har träffats många gånger de senaste åren, men aldrig pratat ålderdom.
Nu satt vi där och spekulerade hur många veckor varje vinter vi skulle åka till varmare länder och spela golf. Och att vi måste fortsätta att bry oss om varandra.
Det kändes som om vi kom varandra ännu närmare den här kvällen.
Och om tio år sitter vi kanske där på solkusten, spelar golf och berättar roliga historier från förr. Kanske just från den här kvällen. Om Jeopardy-mästaren, som är en av oss, och som aldrig förlorar i frågesport, om alla usla och alla bra golfrundor, om alla pengar vi inte vinner på trav och om allt roligt vi trots allt har haft.

Några tussar av Elvis Presleys hår såldes nyligen på en auktion för 100 000 kr. Håret uppges komma från 1958 då Elvis klippte sig inför sin militärtjänstgöring i dåvarande Västtyskland. Hårtussen fick hans fanclub som present, och den har nu klubbats vidare. Undrar om det gjordes en DNA-test på håret före försäljningen?

Min jakt på vintern är igång. Redan i lördags såg jag höstens första bil med vinterdäck. Den stod (fel)parkerad i Hästbacken. I måndags såg jag bil nummer två parkerad vid Norrbackaskolan. Det känns väldigt tidigt, men är ändå ett tydligt tecken på att vi kommer allt närmare vintern. Själv väntar jag med att lägga om till nästa vecka. Det är lika bra att förbigå än förbigås. Den första halkan kommer alltid när man minst anar det.

Förra veckan skrev jag att ishockey är den dyraste ungdomsidrotten. Det kostar i snitt 10740 kronor att låta ett barn spela ishockey under ett år. Det här är framförallt ett storstadsproblem. Där
trissas avgifterna iväg uppåt.
På Gotland handlar det om helt andra summor, har jag blivit upplyst av ett par ledare som hört av sig.
Ett exempel, en ungdomsspelare i Roma kostar 750 kronor i medlemsavgift plus 75 kronor i deltagaravgift per säsong. Dessutom tillkommer fyra resor till fastlandet á 500 kr. Den totala kostnaden för en ungdomsspelare är 2825 kronor.
Det finns dessutom färdiga hockeyutrustningar att köpa för 995 kronor.
Det går att bedriva ishockey billigt i varje fall på Gotland.

Den här veckan har vi ingen publicering av bilder från "Vi i ettan" eftersom det är höstlov. Men jag missade att kommentera förra veckans yrke. Så jag tar det nu istället: legodesigner.

Veckans citat svarade Freddy Sirland, kommunens planeringschef för i en intervju i tidningen på andra sidan gatan. Så här svarade han på en fråga om han förklarat sig för personalen efter att ha kallat kökspersonal i skolbespisningen lågutbildade i tv-programmet "Matakuten": "Nej, inte jag personligen. Men en annan medarbetare har varit där och berättat vad jag menade."

I helgen missar jag inte att åka till landet. Det börjar bli dags att plocka undan inför vintern.

Trevlig helg!

Läs mer om