Vi har en guldgruva i vårt trädgårdsland
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter att ha varit på krogen och betalt 169 kronor för tre stjälkar grön gotländsk sparris (visserligen toppad med lite löjrom och hollandaisesås) känns det som om vi sitter på en liten guldgruva i vårt trädgårdsland.
Förra året planterade vi tio plantor sparris. De ska gott och väl täcka behovet för en familj under en säsong.
Vi köpte plantor som hade några år på nacken, för att vi skulle kunna skörda redan i år.
I helgen såg vi 17 knoppar, varav den som kommit längst var nästan en decimeter. Jag har ingen aning om vad som hänt den här veckan eftersom vi inte varit på vårt lantställe. Men jag vill tro att någon sparrisstjälk har nått upp till 22 cm och kan skördas. Sedan tror jag också att vi kommer att få se ännu flera knoppar.
Däremot finns det ingen risk att vi kommer att föräta oss på den goda primören den här säsongen. Men kanske nästa.
Problemet (om det nu är något problem) med sparris är att man måste äta den tämligen omgående. Ligger den för många dagar efter skörden blir den träig. Och frysa in vill man ju inte, då försvinner den där fantastiska smaken som gör den nyodlade gotländska sparrisen så där väldigt speciell.
Min kollega Staffan Fritz och hans fru Maria Bryntesson tar över Warfsholm. Det var till och med en överraskning för alla arbetskamrater. Jag beundrar personer som vågar förändrar sitt liv på det här sättet och helt och hållet byta yrkesinriktning. Och jag kan inte tänka mig annat än att det kommer att gå väldigt bra.
Tillhör en utrotningshotad grupp som fortfarande lämnar in deklarationen på papper. Jag har e-legitimation, och jag kan lämna in via webben trots lite krångliga aktieaffärer. Men det känns fortfarande mer rätt att göra det på det gamla hederliga sättet. Så jag ger inte upp i första taget. Trots att jag i övrigt känner mig som en ganska modern man.
38 procent av svenskarna vill enligt en undersökning som SIFO har gjort även rösta via internet eller med sms. Tja, varför inte? Det har redan gjorts i andra länder. Estland var först 2007. För att det ska kunna genomföras i Sverige krävs det dock en lagändring. Och det tar sedan flera år innan det kan genomföras.
Det kommer säkert så småningom. Kanske till valet 2018?
En person i Roma föreslår i ett medborgarförslag att kommunfullmäktige ska verka för att Gotland ska bli en rådjursfri kommun. Han lämnar sitt medborgarförslag mot bakgrund av att andra kommuner i landet förklarar sin kommun som vargfri och att de gotländska politikerna ska ta motsvarande beslut när det gäller rådjur.
Han föreslår dock inte hur det ska gå till. Det lär finnas tusentals rådjur på ön, och de lär knappast minska. Om man nu inte tar fasta på den här kommentaren som jag hittade på debatten på helagotland.se: "Plantera in varg på Gotland, så får vi rådjursfritt."
I den bransch jag jobbar i går utvecklingen i en rasande fart. Tycker inte att det var så förfärligt länge sedan jag fortfarande skrev mina manus på en skrivmaskin.
Deltog i en diskussion i Eter i Radio Gotland i måndags tillsammans med Sveriges Radios vice vd Cilla Benkö och Peter Wennblad på den andra tidningen. En fråga var hur vår bransch ser ut 2025? Själv är jag helt övertygad om att papperstidningen fortfarande finns kvar då. Men det kommer också att finnas andra distributionsformer, som läsplattor, och förmodligen andra saker som vi idag inte har en aning om. Men jag är också säker på att den distribuerade papperstidningen kommer att levereras hem till dig och mig i många årtionden till.
Världens bästa hockeylag - Södertälje SK förstås - laddar upp på Gotland i augusti. Då kommer jag bryta min princip att aldrig gå på en hockeymatch under en försäsong. Att gå på hockey i en kall hockeylada på sommaren är nämligen som att be om att bli förkyld. Men när SSK äntligen kommer hit till vår ö tar jag den risken.
Trevlig helg!