Vi skulle ha tråkigt utan varandra
Fan älskling. I flera månader har jag gått och laddat för att skriva den här krönikan. Funderat på formuleringar. Hånat samtliga. Försökt tänka ut nya. Börjat skriva. Suddat ut. Börjat om. Och nu är det helgen före jul och jag Måste verkligen skriva den här krönikan nu. Och så har vi grälat hela dagen!
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Denna halvsida skulle drypa av kärlek och passion just idag! Och så har vi grälat!
Fan älskling, vad vi har grälat de senaste åtta månaderna. Vad svårt det har varit att få ihop allt sedan hon den där lilla brunögda, vår andra unge, kom till jorden.
Vi är så trötta jämt. Vi hinner inte hångla. Vi får aldrig vara ifred. Vi (mest jag) blir elaka. Vi grälar. Vi säger att "nej nu får vi skiljas", fast vi inte ens är gifta ännu. Sen är vi arga i en timme eller två och sen går det över.
Det är sådan tur att det alltid går över!
Fan älskling, du är så bra. Du är så bra och jag är så dålig. Ibland tänker jag så, att jag inte är riktigt värd dig, för du är så bra. Du är så snäll mot mig. Du tar hand om mig. Du är så lugn och fin och jag är en tornado, en tornado som blåser omkring lite vind för våg och med jämna mellanrum lugnar ditt lugn mig och med jämna mellanrum drar jag med dig i min tornado.
Jag tänker att det är därför vi passar så bra ihop. Och under de bra dagarna, som faktiskt de allra flesta dagar är, tänker jag att det nog är därför som du är kär i mig också, för att jag är en tornado och för att min tornado passar så bra mot ditt lite stillsammare sinne. Jag tror att vi skulle ha det tråkigt och svårt utan varandra.
Men ibland kommer de där dåliga dagarna och jag blir liten och ledsen och elak ibland också och så går du där och är så bra och snäll och lugn och perfekt och snygg och då kan jag tänka så där, att vad fan ska du med mig till?
Borde du inte gå ut och leta reda på någon liten blond, nätt tjej, med lite mindre vilja, lite mindre tornado och lite mer lugn som kanske dessutom alltid är jättesnäll och låter dig få sovmorgon varje helg.
Och när jag sa det till dig, igår kväll, när jag faktiskt till och med målade en teckning på hur den där tjejen skulle kunna tänkas se ut, så sa du att du inte vill ha någon nätt, som alltid var snäll och inte hördes fullt så mycket. För du ville bara ha mig. Så sa du att jag var snygg också. Den snyggaste du visste.
Jag har blivit så fin sen vi träffades. Jag blir så fin när du ser på mig.
På julafton har vi varit förlovade i ett år. För ett år sedan friade du till mig på julaftonskvällen, bredvid julgranen, efter att vår unge hade somnat och bebisen i magen låg och kvällskickade där inne. Det var så fint.
Ingen har velat gifta sig med mig förut, i alla fall ingen som jag också velat gifta mig med.
Fyra månader efter frieriet kom så vår andra unge och fan vilken chock det blev, men fan vad fint vi ändå har det. De är så underbara, våra små och du är en sådan underbar pappa.
Du kämpar så för oss. Du sliter med din skola och med att försöka vara en så närvarande förälder som möjligt. Du är så trött och ändå sparkar jag upp dig i sängen varje helgmorgon, aldrig får du sovmorgon. För jag är också trött. Jag kämpar också och jag orkar inte vara "ensammamma" en sekund mer än vad jag måste. Du vet det och du släpar dig upp.
Snart är du klar med din skola. Systemutvecklare blir du och du är så skitbra på det som du gör. Om du inte får jobb här sen när du är klar så drar vi härifrån. Det spelar ingen roll vart. Du har blivit mitt Hemma nu.
Sen jag träffade dig har jag blivit en sån där person som grinar till kärleksfilmer och när "Thank you for loving me" med Jon Bon Jovi kommer på radio.
Fast vi tycker att Bon Jovi är det töntigaste bandet i världen! Det är så konstigt, fast fan älskling, egentligen är det inte alls konstigt! Ingen är ju som du! Ingen gör mig så mjuk och glad och trygg som du!
Jag älskar dig så mycket. Och jag lovar att i jul, i jul ska du få sova ut!
God Jul.