Vi var alla på väg någon annanstans
Jacob Hellman.Foto: Bertil Persson/SCANPIX
Foto: Bertil Persson/SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Några veckor efter studenten bröt jag ihop. Grinade och grinade. Låg i sängen och lyssnade på The Smiths. Pallrade mig upp en gång för krogen bara för att se honom jag just då älskade över alla andra, gå hem med min kompis.
Skit i honom, nu drar vi, sa min vän Sara och så åkte vi till Hultsfred för tredje gången gillt.
Första kvällen träffade vi på två killar från västkusten. Min var en liten iranier på 60 kilo som gjorde allting bra igen. Hela sommaren åkte jag fram och tillbaka mellan ön och Göteborg, ganska uppsnärjd i det blå.
"Tiny Dancer" med Elton John och det blev höst och dags att ta tag i livet. Göra något. De bästa kompisarna, alla ett år äldre än mig, styrde upp det och vi fixade en 4:a i Hökarängen.
"One of us is gonna die young" med The Ark och vi står där igen! Uppiffade till tänderna med varsin öl i näven, i en liten cirkel på köksgolvet och dansar. I lägenheten bredvid vår bodde Jens och Micke. Våra lägenheter blev som en. "Hurricane Gilbert" med Håkan H och jag hör Mickes röst!
Unga män löste av varandra i lägenheten, som sig bör i ett tjejkollektiv på 2000-talet. En morgon låg det en kille och sov i köket, i väntan på att hans kompis inne i ett av sovrummen, skulle vilja åka hem.
Vi var alla på väg någon annanstans och när våra vägar skildes sörjde vi inte särskilt mycket, ty vänner hade vi varit från födseln och vänner kommer vi att vara livet ut.
"Sister Surround" med Soundtrack of our lives och efter en kort sommar tillbaka på ön drog jag till Göteborg. In i en liten lägenhet på Studiegången med den lilla iraniern. Började på Kvinnofolkhögskolan och blev feminist på heltid. Satt i ett klassrum med 24 unga tjejer med hår under armarna och pratade om patriarkatet och könsmaktsordning hela dagarna i ett helt år. "Damn I wish I was a lesbian (my best friend)" med Hello Saferide och vi står på gayklubbarna och dansar. Jag klippte av mig håret, kastade rakhyveln och ville helst av allt bli lesbisk.
Iraniern flyttade ut, skolan tog slut och jag bestämde mig för att stanna kvar i Göteborg. Tusen dagar härifrån med Jacob Hellman och Perssons pack (!!) och jag började jobba natt på ett äldreboende borta i Masthugget. Åkte hem och firade midsommar på traditionellt sätt med bästa kompisarna. Och en snygg ung man från Halla..
Återigen med Jacob Hellman i öronen och tillbaka i Göteborg började jag må så konstigt illa...
"Caught up" med Usher och jag vandrade åter runt på Ronehamn. Runt runt runt vandrade jag och på nätterna låg jag på mammas soffa, lyssnade på höststormarna och klappade min lilla mage som började bli rund.
När jag nästan skulle till och föda hördes "City of blinding lights" med U2 och jag flyttade in i en trea på Signalgatan tillsammans med han som skulle komma att bli min make. I flera veckor låg jag på hans säng, läste böcker och lät mig pysslas om. Vi väntade och väntade.
Och slutligen. Slutligen ljöd "Sweet child of mine" med Guns ’n’ Roses och så låg hon där i min famn, mitt första barn. Och jag blev vuxen och musiken tog inte slut för det, nej, men volymen sänktes lite. Barnen måste ju sova. Blöjor ska bytas. Det ska gosas och donas och gräsmattan måste klippas och katten matas. Man ska hinna handla och hinna läsa kvällssaga och hinna hångla upp sin man.
Man glömmer svara på sms. Man hinner inte ringa upp. Man orkar inte svara på mail för man är så trött om kvällarna. Man upptäcker att det är svårt att umgås med kompisar som inte har barn när ens egna barn är med. Man märker att man saknar föräldrakompisar och man ser till att skaffa sig sådana. Man går aldrig på krogen för det är inte lika roligt längre. Och inte är man ledsen för det, tvärtom, man älskar den, familjebubblan.
Men man tappar bort så många på den där vägen. Så många som förut var allt för en blir bara till minnen. Lite suddiga i kanten, men nog minns man. Nog minns jag Saras skratt. Åsas fantastiska beskhet. Kalles lockar och Fias dansande ben. Elins innerliga lugn och Sparris smilgropar. Tomas varma famn och Idas rappa tunga. Jag minns allt.