Vilka kändisar får dispens?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Matteus, kapitel 13 vers 12.
Och det är sant nästan alltid, lite beroende på hur bokstavligt man tolkar det.
Inget konstigt i sig, det är naturligtvis väldigt mycket enklare att skapa saker om man har något att börja med. Och för någon som är väldigt rik är det lätt att bli ännu rikare, medan spiralen för en fattig ofta går åt andra hållet.
Jag tror på att fria människor ska fatta egna beslut och måste få utrymme att forma sin egen tillvaro. Och jag är naiv nog att hoppas på samma spelregler för alla, att lagar och förordningar gäller lika oavsett kön, hudfärg eller storlek på plånboken.
Förra veckan körde landshövding Marianne Samuelsson över sina egna jurister i frågan om Björn Ulvaeus bygglov i strandskyddat reservat på Furillen.
Juristerna sa nej, Samuelsson sa ja. Hon gjorde likadant när det gällde strandserveringen nedanför Tott hotell, för övrigt.
Jag har varit på Furillen en gång i mitt liv. Sannolikheten att jag eller nån jag känner kommer störas av Ulvaeus superdesignade hus vid strandkanten är obefintlig.
Jag gillar dessutom Björn Ulvaeus, jag har skakat hand med honom vid några tillfällen och han ger ett varmt och sympatiskt intryck.
Men det hör inte hit.
Varför gör landshövdingen undantag för honom? Jag var nyfiken, så jag ringde och frågade.
Samuelsson berättade att hennes "bedömning var att allt var i sin ordning" med bygglovet, trots att hennes egna jurister tyckte annorlunda.
"Det är inte så vanligt att jag går emot deras åsikt, men det är min roll att göra det ibland. Jag har också ett ansvar för att vi utvecklas, får fler företag och folk som vill bo här", förklarar hon.
Att det blir en diskussion om särbehandling är Samuelsson medveten om, men det är inget som bekymrar. Hon konstaterar att "i ett samhälle kommer det alltid finnas saker som uppfattas som särbehandling".
Så sant, så sant.
Problemet för Samuelsson (jag räknar inte byggnadsnämnden här, den har sedan länge försvunnit i sin egen hög av dispenser, undantag och märklig byråkrati) är att hon från och med nu aldrig kan vara konsekvent.
För vilken kändis är viktig nog för att få dispens? Ska hon gå efter förmögenhet eller antal sålda plattor? Ska hon gå efter innekrogarnas gästlista?
Ska länsstyrelsen upprätta egna listor med A- B- och C-kändisar? Hur långt från vattnet får en B-kändis bygga? Är Carola lika mycket värd som Arne Weise, och hur ska landshövdingen bete sig om Daniel Westling vill ha dispens?
Min poäng är att antingen ska vi ha strandskydd eller så ska vi inte ha det.
Det går inte att hålla på och tramsa med dispenser hit och dit, det blir bara en enda godtycklig röra av alltihop.
Och förtroendet för de som bestämmer blir bara mindre och mindre när myndigheter delar in folk i A-lag (varsågod och bygg, det är okej att riva sockenkyrkan om den stör utsikten) och B-lag (bygga en friggebod? Moahahahaa! Avslag!).
Jag hade förlorat förmågan att ta till mig ny musik, såtillvida den inte gjorts av ett band vars storhetstid var på 80- eller 90-talet. Trodde jag.
Därför var jag inte helt till mig när min sambo släpade hem en cd med ett gotländskt band häromdagen.
Men dra mig baklänges så bra det var!
Jag är förmodligen sist på ön att upptäcka Urmas Plant, men det må vara hänt. Jag är löjligt imponerad av deras debut-ep "Kill me".
Är du nyfiken, knappa in på www.myspace.com/urmasplant och lyssna själv.
Veckans lista, den här gången med motiveringar. Mina fem favoritsocknar!
1) Östergarn. Vi har vår båt i Katthammarsvik, och jag har seglat i den viken så länge jag kan minnas. Östergarn kommer för alltid att vara förknippat med min barndoms somrar då jag och brorsan fick turas om att sitta i pappas knä och styra vår solvarma Opel Kadett.
2) Västerhejde. Här bor vi!
3) Hall. En bortglömd avkrok men ett vackrare ställe på jorden får man leta efter.
4) Sundre. Det är något visst med att ligga längst söderut.
5) Hellvi. Gotlands kanske finaste kust. Men jag undrar varför det alltid blåser så förbaskat i Valleviken?
Det kändes som att vinna på lotteri ungefär.
Och det är inte alltid det känns så att gå till tandläkaren.
Men jag gick dit i förvissningen om att tandvärken skulle leda till svindyr rotfyllning, och gick därifrån med lite bananlack och förmaningar om floursköljning i fickan!
Så då gick jag, eftersom jag är så ekonomiskt lagd, och köpte en ny jacka och ett par fotbollskor istället.
Jag kan inte riktigt släppa det, tycker det var ganska kul sagt av Marianne Samuelsson att hon har ett ansvar för att vi ska bli fler gotlänningar. Underförstått att hon förtjänstfullt tagit det ansvaret då hon sa ja till Björn Ulvaeus.
Nån som tror att han kommer skattskriva sig här?