Efter viss turbulens, protester och ironiska kommentarer över mitt urval av kandidater till Gotlands 7 underverk, är omröstningen nu äntligen klar.
Framröstade av läsarna av den här krönikan, i bokstavsordning:
1. Agtaket vid Bottarvegården.
2. Bandtunarna.
3. Kyrkorna.
4. Raukarna.
5. Ringmuren.
6. Staintunarna.
7. Ängena.
Protester kommer säkert att höras om att underverk måste vara skapade av människohand. I så fall skulle raukarna falla bort. Även ängena, har flera tyckt under omröstningen. Själv anser jag att ett underverk är ett underverk, hur det än skapats.
Och ett änge skulle inte vara ett änge utan människohänders hjälp, utan bara ett ogenomträngligt snår av hassel och sly.
Sällan tänker jag på döden. Oroar mig inte. Chansen (eller risken) för att jag ska bli den förste som uppnår evigt liv är visserligen mycket liten, men jag har ändå siktet inställt på ytterligare cirka tjugo år.
Men när jag tittar igenom dödsannonserna i lördagens tidning blir jag lite betänksam. Av sammanlagt sju avlidna var två betydligt yngre än jag, fyra jämngamla och en bara åtta år äldre. Så visst fick jag något att tänka på.
Jag måste se till att min cykeltur nästa sommar genom Baltikum ner till Polen verkligen blir av!
I morse badade jag inte. Det blåste alldeles förskräckligt och jag tyckte att jag för en gång skull kunde hoppa över. Bara idag, för målet är att fortsätta bada tills isen lägger sig, fast det gör den ju sällan nu för tiden. I fjol väntade jag förgäves. Någon gång i december, då det i normala fall borde bildas ett tunt istäcke nedanför stegen vid den djupa delen av hamnen, hoppade jag över morgonbadet några dagar. Sen kom jag inte igång igen förrän på vårkanten, ungefär samtidigt som den första tussilagon blev synlig.
Så någon riktig vinterbadare är jag nog inte. Inte som Konstnären som badar året runt. Eller som Bengt-Åke Rundqvist i Väskinde som i lördags satt med i juryn vid VM i dricke. Han berättade då att han varje morgon hoppar i från kajen vid Själsö. Och på själva julafton tar han och några kompisar, enligt urgammal tradition, årets sista dopp.
Så egentligen är jag nog en riktig badkruka.
Jag har fått en del kommentarer efter förra veckans krönika. Då skrev jag:
Inte särskilt ofta håller jag med de borgerliga, i synnerhet inte moderaterna. Finns ingen anledning i en vardag, som redan är tillräckligt egoistisk av egen kraft.
Flera av dem som hört av sig har frågat om jag som journalist inte måste vara politiskt neutral. Jenny Thomasson, GT:s lördagskrönikör, skriver:
Vad skönt att Bison nämnde sin politiska åskådning härom veckan! Jag som trodde att vi inte fick göra det. Men nu när vi tydligen får det så vill jag bara skriva något som jag länge har haft på hjärtat: Jag har heller aldrig riktigt uppskattat moderaterna. Amen.
Ja, som nyhetsreporter måste jag vara neutral när jag skriver, men inte som krönikör. Jag har i tidigare krönikor tydligt redovisat att jag tillhör vänsterkanten. Men jag kan också ibland känna viss sympati för centern och folkpartiet, så därför förvånar det mig att de så gärna vill regera tillsammans med moderater.
Just med tanke på egoismen.
Höstetid är tuppslaktetid.
Tuppkycklingarna har nu uppnått den åldern, att de snart ska göra upp om vem som är störst, vackrast och starkast. Det brukar bli ett himla liv och blodvite. Så därför har jag nu, med stor vånda, nackat en av dem. Fyra återstår. Den ene skulle jag vilja behålla för han är så vacker, men det kommer Pekka aldrig att tillåta. Så är det någon som behöver en tupp så hör av dig!
Det smakar ändå karl, sa kärringen, och kysste tuppen.
De tre brödskivorna från Pågen, Eskelunds och Folkeryd i min pågående test har nu blivit fyra. I veckan bakade jag nämligen en limpa garanterat fri från konserveringsmedel.
De tre bageriskivorna har nu legat inlindade i plast i drygt en vecka. Fortfarande mjuka och inte tillstymmelse till mögel. Min egen limpa har bara legat i två dar och på den märks heller ingenting.
Vilken möglar först, alltså innehåller minst konserveringsmedel?
En moderat ledarskribent i stan
sa att det är ju själva fan,
att dom måste oss rika ruinera
och inte sänka skatten mera,
vi tjänar ju knappt 10 000 om dan.
0-0 på Fiket tyckte vi huliganer var acceptabelt.
Någon satte sig på mina glasögon och jag glömde min blågula trumpet.
I övrigt var det lugnt.