Virrpannor, korkskallar och små Adolf-trynen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns så många exempel att jag inte riktigt vet var jag ska börja.
Men ta strandskyddsdebatten. Furillen. Pigge. Max Hansson.
Backa sen bandet 30 år och samma debatt rasade runt Ingmar Bergmans hus på Fårö. Landshövdingen själv fick gå in och bevilja dispens. Ringer det en klocka nånstans?
Ta de stackars virrpannorna i högergruppen Fria nationalister som genomför nattliga aktioner där de delar ut flygblad med "kör ut dem"-budskap.
Backa sen bandet tio år ungefär och minns nazist-Björn som fick debattera i Säveskolans aula. Samma högerextremism, samma debatt.
Ta turismen och förslaget om att sommargotlänningar inte ska ha lika mycket att säga till om på Gotland som de folkbokförda och "äkta" gotlänningarna.
Backa sen bandet till precis vilket år du vill och samma debatt, samma argument dyker upp.
För er som inte gjort det, läs Ola Sollermans sida i GT på lördagar som heter "Minns du det här". Det är nyttigt att lära av historien, och vårt minne är kort.
När vi sedan uppfunnit hjulet för femtioelfte gången, och alla klappar häpet imponerade i händerna kan man fundera på om vi nånsin lyckas lära oss något.
Eller är det så att varje generation måste göra samma misstag som den föregående?
Därmed inte sagt att frågorna jag nämner inte ska tas på allvar. För det ska de naturligtvis.
I synnerhet extremisterna som sticker upp sitt lilla Adolf-tryne så fort man vänder ryggen till. Sen kan man kalla saker vad man vill, det är ändå bara en lek med ord.
Nationalister, patrioter, nynazister, högerextremister. Eller varför inte AFA och Global Intifada? Fast när det gäller de sistnämnda är det snarare Josef-trynet som tittar fram.
Den yttersta vänstern och den yttersta högern står i själva verket så nära varandra att de kommer slå sina korkskallar ihop om de vänder sig oförsiktigt.
Dessutom är de slående lika när man ser dem i verkligheten. Samma halsdukar över ansiktet, samma luvtröjor. Samma hat och samma lillgamla argument som man kan koka ned till att "du var dum mot honom och därför får jag vara dum mot dig", eller "du har saker och inte jag, och det är ditt fel".
Oavsett vad extremhögern vill kalla sig är rashatet den röda tråden, även om argumenten idag är medieanpassade.
Skrapar man lite på ytan, vilket många framgångsrikt gjort med såväl sverigedemokraterna som deras mindre rumsrena jugendbröder, tittar dock lill-Adolf alltid fram för eller senare.
Jag är trött på dem allihop, för trött för att ens orka argumentera. Jag menar, det är uppenbarligen inte begåvningsreserven vi har att göra med här.
Vad vore vi utan invandrare? Eller, rättare sagt, vilka är vi utan invandrare? Vem är välkommen? Vem är svensk? Och framför allt VAD är svenskt? Jag blir förvirrad när det pratas om "vi" och "dom", för i så fall vet jag inte vilken grupp jag tillhör.
Att bygga murar mot omvärlden har även det gjorts förr. För 20 år sedan revs den kändaste.
Javisst ja, förlåt jag glömde, världen har ju snurrat vidare. Och då måste några som skolkade från historielektionerna uppfinna hjulet en gång till. Bygga nya murar. Stänga ute, och stänga inne.
Och bredvid sitter några storögda kids med luvtröjor. Häpet imponerade klappar de händerna.
Gun Tidestav, personaldirektör i Gotlands kommun, uppfinner däremot inga hjul. Åtminstone inte så länge hon inte vet vilket ben hon ska stå på.
I radion förra veckan gick hon morskt ut och ville förbjuda snus på arbetstid i kommunen. När GT bad henne utveckla resonemanget ville hon plötsligt inte kännas vid det hon nyss sagt.
Kanske insåg hon att vuxna människor inte behöver ha en mamma på jobbet som höjer pekfingret och säger "aja baja".
Mamma Gun och hennes anti-tobaksmostrar får gå hem och fundera ett tag till på vad ett sånt förbud skulle leda till.
Ska mamma Gun själv gå och lyfta på läppen på alla misstänkta? Eller ska det införas ett angiverisystem?
Rökförbud kan jag förstå och acceptera. Men jag har hittills inte hört talas om några passiva snusare. Inte heller om att snusare måste gå ut och ta fem minuters rast på parkbänken varje gång de lägger in en prilla.
Mamma Gun och anti-tobaksmostrarna bör tänka innan de talar.
För sakens skull, ja, jag snusar. Och det ska ni skita i.
Lista! Mina fem favoritlaster.
1) Snus. Ingen säger det bättre än Efraim Långstrump: "Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö".
2) Kexchoklad. Men det var bättre förr när den var inslagen i aluminumfolie.
3) Whisky. Helst Maker’s Mark. Men det är bourbon i och för sig.
4) Popcorn. De amerikanska, inte
ICA:s lågbudgetskräp. Och absolut inte micropop. Hemma hos oss är vi popcornkonnässörer och då duger bara det bästa.
5) Julmust. Har nån kollat närmare på vad den innehåller? Jag tror det är knark i den.