1983 fick jag ett stipendium för att åka till New York.
Jag bodde i en vecka på Long Island hos ishockeyproffset Mats Hallin som spelade i NHL-klubben New York Islanders, där han också vann mästerskapet med sitt lag.
När jag kom hem skulle jag författa en stipendierapport, vilket jag inte visste innan jag åkte. I själva verket fick jag reda på det ett halvår efter min resa.
Därför blev den inte speciellt lång, kanske ett A 4.
När den redovisades i samband med Stockholms sportjournalisters årsmöte tyckte några av de äldre i församlingen att den var för kort. "Här får unga journalister åka ända till New York och sedan blir det bara en kort rapport vad han har gjort..."
Till mitt försvar trädde då en av klubbens mest meriterade personer. Nic Åslund, sportkrönikör i Aftonbladet reste sig och sa: "Det är en konst att skriva kort."
Därmed dog frågan, och sedan dess har jag tagit med mig Nic Åslunds ord genom livet.
Från och med nu ser den här sidan lite annorlunda ut än vad den gjort tidigare.
Vädret får lite mer utrymme och krönikorna blir kortare.
Vi strävar efter korta texter i tidningen. Det finns undantag, som lördagsporträttet och 2 sidor. Men i övrigt försöker vi hålla oss kort. Vi predikar hela tiden att insändare och debattartiklar inte får vara längre än 3 000 tecken. Det respekterar numera de flesta, och det är egentligen inget problem.
I alla läsarundersökningar som gjorts visar det sig att det är de korta texterna man läser från början till slut. Långa drapor tenderar läsaren att hoppa av ganska tidigt.
Därför kändes det fel att som inledning av tidningen starta med krönikor som var bra mycket längre än de flesta övriga texter i tidningen.
Nu blir de lite kortare, och det är bra.
För övrigt är jag numera ständig medlem i i sport-
journalisternas klubb och slipper betala avgift. Men det har jag inte min stipendierapport att tacka för utan för att jag har varit medlem i klubben i 30 år. Även om jag inte har jobbat som sportjournalist på 15 år har man rätt att
alltid vara medlem i klubben. En gång sportjournalist, alltid sportjournalist.
Ibland tvingas man ta tråkiga beslut här i livet.
Det var inte roligt att vara med och lägga ner Tiljans Talanger, 60 år. Men det går inte att driva en tävling vidare som inte klarar av att bära sin egen ekonomi. Tråkigt, men tyvärr sant.
Veckans yrke i vi i ettan:
radiopratare i P3.
I helgen missar jag inte Idrottsgalan på Wisby Strand. Ser fram emot hur GT-guldet, som jag har fått äran att dela ut, mottas och att få se Babben Larsson live, det är alltid lika underhållande.
Trevlig helg!