19 november
Grinigt jävla humör och dessutom inte en siffra rätt på Lotto!
Humöret beror nog mest på en seg förkylning, som legat och bubblat i skallen i två veckor. Jag försöker hela tiden snyta ut eländet, skallen skulle då bli minst fem kilo lättare. Men ingenting händer, det bara bubblar.
Och jag som annars aldrig spelar på Lotto har nu spenderat en hundralapp i hopp om att vinna nära två hundra miljoner.
Vad jag ska med så mycket pengar till? Det vet jag inte. Men ett par nya vadarstövlar, de gamla läcker, inför det annalkande vinterfisket skulle jag nog kosta på mig. Kanske också ett lass brunnen gödsel till trädgårdslandet. Man gödslar väl nu på hösten? Och en del skulle jag också investera i bastubygget på hamnen, som nu äntligen ska komma i gång.
Men, som sagt, inte en siffra rätt. Klart man blir grinig.
Fast egentligen är jag nog inte på så värst dåligt humör, det finns ju betydligt större problem än en liten förkylning och oflyt i Lotto... Nej, nu ändrar jag mig igen. Jag är på dåligt humör! Eller, för att vara lite mera exakt, förbannad och besviken på delar av mänskligheten.
En äldre man brukar ringa mig för att ha någon att prata med. Han hörde av sig första gången i januari, en tid efter hans hustrus bortgång. Han blev då ensam kvar i sitt hus på landet. Körkort har han inget, hans ben klarar inte av längre promenader än fram och tillbaka till vedboden och det är fyra kilometer till närmaste busshållplats. Så han sitter där han sitter.
Inte En Enda Gång har han fått besök av något av sina tre barn, alla bosatta på Gotland!
– De har ju sitt, säger han. Och tillägger: Om du har vägarna förbi någon gång kan du väl titta in!
Det lovar jag.
Förra veckan skrev jag om handelns alla, i mitt tycke, korkade prislappar. Alla slutar de på siffran 9. 49 istället för 50 kronor, 199 istället för 200. Och det har nu blivit allt vanligare att dessutom lägga till en 50-öring. 49:50 respektive 199:50.
”Tror handlarna att vi är idioter?” skrev jag.
Och det är kanske det vi är. Eller i alla fall korkade.
Får ett mejl från Ronnie Lundin:
Det finns utredningar på att vi är dummare än vi tror när vi går in i en affär. Ja, inte du och jag förstås, som kan knepen, men alla andra. Jag jobbade i en affär förra året och jag ifrågasatte 29 kr, 39 kr osv. Vi gjorde ett test på några varor och när vi sänkte till 29 sålde det faktiskt bättre än när det stod 30. 32 kr var i princip osäljbart.
Under de kommande julmarknaderna ska jag sälja böcker och då ska jag passa på och testa. Jag lägger på två kronor (t ex 201 istället för 199 kronor) på bokpriset. Om jag, tvärt emot handlarnas prislappsfilosofi, ändå får sälja någon bok, då tänker jag pruta till 199 kronor.
Då bör väl bokköparna bli väldigt glada?
Och på tal om ensamhet.
För många år sedan åkte jag och en fotograf runt i Sverige och gjorde en artikelserie om just ensamhet. Ett av reportagen handlade om en ensamstående kvinna som bodde ett stenkast från Hötorget i Stockholm.
– Ibland dröjer det veckor mellan varje gång jag pratar med en människa. Då brukar jag ställa mig framför spegeln i hallen och prata högt med mig själv för att prova rösten.