Det borde spelas ’4,33’ på repeat

IHRESKOGS KRÖNIKA2016-03-12 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag gick genom Stockholm Stakka Stocktown Ståkkålm och tänkte på John Cage. Jag vet inte mycket om John Cage mer än att han var en amerikansk avantgardekompositör och ljudkonstnär som på 50-60-talet skrev en del rätt olyssningsbara verk.

Men som jag gick bland butikerna önskade jag att det spelades betydligt mer av hans ”4.33”.

Vardagen är full av ljudföroreningar och en uppenbar rädsla att tänka egna tankar Här, där och everywhere. Alltid alla dessa ljud som vi tillåter tränga sig på.

Jag var i Stockholm Stakka Stocktown Ståkkålm med dottern och hon tog med mig till affärer jag inte visste fanns och som jag i ärlighetens namn önskar att jag fortfarande inte visste fanns.

Det var toppar och rouge och gloss och glans och byxor som redan var sönder.

Och jädrar vad det krämades på i högtalarsystemen. Jag vet att jag knappast tillhör målgruppen och jag ser hur det blinkar om gubblarmen nu men jag tänker ändå att det inte är särskilt kundvänligt när bakgrundsmusiken faktiskt blivit förgrund.

På vissa ställen hade jag svårt att tänka och det var dessutom svårt att föra ett samtal. Ungefär som det kan vara på krogen framåt midnatt, var det, men där är det ju ändå på krogen och dit går vi för lite sång och lite dans, lite stomp och lite naket.

Vi behövde höja rösten mot varandra och vända örat till för att tränga igenom den tjocka r’n’b-hinnan.

Jag tänker att tystnaden inte är så farlig egentligen. Det är rätt vackert i det land där egna tankar tänks.

Butiker utan ljudföroreningar är sällsynta i dag och värst är de som säljer kläder, här, där och everywhere.

I en affär jag en gång besökte, det var här i Visby, var det faktiskt tyst. Först undrade jag vad det var som kändes konstigt. Sedan: Så behagligt det var, så länge jag såg mig omkring och var rent av på väg att handla. Tills någon i personalen kom på att de glömt trycka på ”on” och då försvann jag därifrån fort som fan.

”4.33” är John Cages mest kända stycke, ett verk i absolut tystnad. Musikerna sitter beredda att spela, men tar inte en enda ton. Fokus istället på alla de naturliga ljud som alltid finns runt om oss.

I fyra minuter och 33 sekunder varar det. Finns att se på Youtube, om inte annat.

Vad sägs om att köra den på repeat i butikerna, så kanske vi även får med oss en del sinnesfrid därifrån.

Sen kan jag blåsa på med Cream och Beatles när jag kommer hem.

Läs mer om