Vad är det för vits med att dra vitsar? Somliga är bra på det. Andra inte, men gör det ändå. Man tvingas lyssna och le. Kvittar förresten. Fem minuter senare har man glömt lustigheten, vare sig den var bra eller dålig. Teflonminne. Man kan undra när det är läge att berätta en rolig historia. Jag vet åtminstone när det inte är det.
Under 80-talet var jag med några gånger till jaktmässan på Elmia. Man satt skönt tillbakalutad i bussen och lyssnade på Sven P, som med stor omsorg lagd på detaljer, berättade om sina jaktäventyr i Bursskogarna. Nog sjutton skulle någon lustigkurre knalla fram, greppa mikrofonen och börja dra vitsar vars innehåll uteslutande rörde sig mellan navel och knän. Störande, minst sagt.
Vad är då en rolig historia? Det är väl med smaken som baken. Delad. Ska nu berätta den ena av dem två som jag både gillar och minns. Att det råkar handla om en så kallad hjälte, ett aktuellt ämne i öns medier denna vinter, skall jag inte lastas för.
Den blivande hjälten var ute på en promenad när han fick se en pojke som gått genom isen. Med fara för eget liv fick han upp den halvdränkte grabben ur vaken. Lokaltidningen fick nys om detta och nästa dag berättas det om hjältedådet på förstasidan.
På eftermiddagen knackade det på dörren hos den modige mannen. Utanför stod pojkens mamma.
– Jo, jag undrar, vart tog hans mössa vägen?
Nästa gång återkommer jag med favorit nummer två. Även då med en högst oväntad poäng, signum för en bra historia. Dessvärre går det aldrig att ange någon källa. Det är ingen mening att namnge den som berättade vitsen. Han har i sin tur läst eller hört den.
Har inte för avsikt att starta någon debatt om hur man rangordnar hjältar. Mer eller mindre hjälte? Ska istället avslöja vad jag betraktar som en modig person. Det handlar om en välkänd ”fäderfäinnehavare” i Burgsvik som under ett stadsbesök blev inblandad i en incident i Östercentrum.
En elak man uppträdde mycket hotfullt mot en EU-medborgare. När resenären undrade vad som stod på blir han nu själv föremål för hot, typ, lägg dig inte i, jag vet var du bor. Han lockar alltså bort den otrevlige mannen från den skräckslagna kvinnan och blir själv antastad. Sedan bjuder han hem honom, förmodligen på fika, hembakade pepparkakor (blir man snäll av) och ett ordentligt snack. Vet inte om inbjudan hörsammats.
Så uppträder en verklig hjälte. Att han har ett förflutet som krigskorrespondent förringar icke insatsen. Vet inte hur jag själv skulle ha reagerat i denna situation. Hade nog blivit tal om byte till fräscha underkläder.