Vet ni vad jag tror?
Jag tror att feminismen snart kommer börja sin tillfälliga tillbakagång. Historiskt pratar man om feminismen i olika vågor. Under den första vågen, i början av 1900-talet, kämpades det bland annat för kvinnlig rösträtt. Under andra vågen, under 60, 70-talet, handlade det om lika lön, men även rätten till abort och preventivmedel slets det för. Och mycket mer förstås. Feminismen har, vid sina högpunkter, varit en enorm rörelse som åstadkommit extrema framsteg, vilka vi nu alla avnjuter.
Nu talas det om att det vi alla varit med om de senaste åren har varit/är den tredje vågen. Det tror jag också. När jag började kalla mig för feminist för 15 år sedan visste folk knappt vad det var och de som visste tyckte att det var något fult. Sedan kom internet och vi fick nya fantastiska möjligheter att organisera oss och har, även denna gång, skapat historia. Den här gången har det, enligt mig, handlat om kön och om rätten till att vara vem man vill oberoende av vilka genitalier du har. Hen är vedertaget. Barnens leksaks- och klädutbud har ifrågasatts och börjar förändras. 2013 (2013!!!) avskaffades lagen som sade att de som gjort könskorrigering måste tvångssteriliseras. Överhuvudtaget har många andra grupper inkluderats i det som tidigare var kvinnorörelsen och numera är det självklart att vi som kallar oss feminister även kämpar antirasistiskt samt för och med hbtq-gruppen.
Jag kan inte säkert säga att det kommer att avta, men om jag skulle tänka historiskt och tråkigt så får jag ändå anta det. Ja, kanske kommer feminismen att avta i kraft, för att återkomma, som den ju alltid gör med full kraft med jämna mellanrum. Och det är spännande att fundera kring vad den fjärde vågen kommer att handla om.
I dag, fredag, regnar det. Det regnar och blåser och är kallt och SMHI:s väderapp visar inga förbättringar. Många av er har just gått på semester och ni är så tunga, så tunga i era själar nu. Det ni längtat efter under hela året. Det ni satt ert hopp och era drömmar till, regnar bort. Det är så sorgligt.
Och arbete, det är vad jag tror att den fjärde vågens feminism kommer att handla om. Den kommer att handla om föräldrahjärtan som sakta nöts sönder över att behöva vara frånskilda sina barn under större delen av deras uppväxt. Det kommer att handla om utbrändhet och dubbelarbete. Om arbetsvillkor och arbetslöshet och det sjuka i att våra förfäder kämpade för att kunna arbeta mindre, medan vi kämpar för att få arbeta mer.
Den allra heligaste av alla patriarkatets hjärtefrågor kommer att ifrågasättas. Nämligen den om arbete, kapitalism och hela grejen kring människovärde. Jag tjänar stora pengar, alltså finns jag. Eller? Vi får väl se.