Förbundskapten Janne Andersson under en pressträff på tisdagen.
Janne Andersson har fått hård kritik sedan han rök ihop med Viasat-experten Bojan Djordjic efter EM-kvalet mot Azerbajdzjan.
“När jag frågar vem han representerar så menar jag: Är han spelare eller ledare eller expert eller vad är han i det här?” Så förklarade Sveriges förbundskapten i fotboll, Janne Andersson, frågan till Bojan Djordjic under sitt utbrott i direktsändning.
Mycket har sagts, och mer kommer att sägas, om den tv-historia som skrevs i Viaplay efter Sveriges match mot Azerbajdzjan på måndagskvällen. Oavsett om man köper Janne Anderssons förklaringar under tisdagens extrainsatta presskonferens eller inte, och trots att han där lade sig platt och ursäktade sitt beteende, så uppstår ytterligare en fråga som hittills fått för lite utrymme i diskussionerna efteråt. Den om journalistikens roll.
Det känns som att Janne Andersson glömt bort, eller kanske till och med aldrig förstått, vilka roller som spelas – och ska spelas – i en intervjusituation.
Viaplay jobbar för tittarna, fotbollspubliken som betalar för innehållet vilket är en förutsättning för att Viaplay ska kunna ha någon fotboll att sända. Utan tittarna hade de som jobbar i studion fått söka sig efter någon annan sysselsättning. Alla i studion, oavsett om de är programledare eller experter, jobbar således i förlängningen på uppdrag av tittarna. Frågor ställs för tittarnas skull, inte för deras egen. Att ställa frågor för att tittare som i många fall funderar på samma saker ska få svar är deras jobb.
När vi på Helagotland.se ställer frågor till regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin om ett politiskt beslut eller när vi frågar Marcus Risberg om färjepriserna så gör vi det för våra läsares skull, för att de ska få svar, inte för vår egen skull eller för att vi själva alltid är särskilt nyfikna på svaren. Att vara våra prenumeranters förlängda arm är uppdraget vi tagit på oss och lovat läsarna att utföra just för att varje enskild person inte har möjlighet att ställa sina frågor på egen hand. Det är en del av vår, och Viaplays, affärsmodell.
I Viaplaystudion är det programledaren och experterna som utgör den förlängda armen. Och i en tv-studio vid en frågestund är alla – även experterna – journalister i bemärkelsen att de arbetar med journalistiska metoder på uppdrag av sin publik. Uttryckt i klartext: Bojan Djordjic och Viaplay representerar tittarna.
Det faktumet behöver dock inte nödvändigtvis betyda att alla tittare håller med om alla analyser eller tycker att det ställs bra frågor. Viaplay kan göra ett uselt jobb, men de representerar likväl tittarna, som sedan i sin tur får och kan rikta kritik mot Viaplay, dess produktion, medarbetare och frågorna i studion. Precis som att det står alla Helagotland.se:s läsare fritt att rikta kritik mot oss.
Det är bra, och sunt, att det är så det fungerar, och om detta inte är självklart för Janne Andersson så är det inte bara förvånande utan också olyckligt. Som förbundskapten i fotbollslandslaget så har han en offentlig ställning och förväntas kunna svara på tuffa och kritiska frågor för att de han representerar – alla som tittar på fotboll och bryr sig om det svenska landslaget – ska kunna få svar på frågorna som bitit sig kvar efter matchen, till exempel frågan om laguttagningen. Det är en del av förbundskaptenens jobb, oavsett om han gillar det eller inte.