GA 150 år
GA firar 150 år. Firandet blir dock modest jämfört när tidningen fyllde 100 år 1972. Då firades med en återkommande extrasida, sidan 100.
Under 41 av de 150 åren var GA min fasta arbetsplats som journalist. Tidningar har omgivit mig dagligen sedan jag lärde mig läsa i sexårsåldern.
Fyra platser i Visby har tidningen återfunnits på under mina år.
Den första var den klassiska på Mellangatan. En redaktion i gammal stil, trånga och väl inrökta lokaler med spiraltrappa mellan redaktionens båda plan. Dessutom med eget tryckeri i gatuplanet.
Därefter angjordes Broväg. Under ett antal år kallad Gotlands Fleet Street eftersom GA låg på norra sidan och GT på den södra. Det nybyggda tryckeriet låg sammanlänkat med GA-huset. Tiderna och upplagan var inledningsvis goda och GA hade till och med en period eget galleri där majoriteten av öns då verksamma konstnärer hann med att ställa ut.
Därefter skedde flytt till gamla P 18-kasernen Havde på före detta regementsområdet på Wisborg. Redaktionerna närmade sig. Här placerades nämligen GA-redaktionen i den västra änden av en lång korridor och GT längst därifrån i öster.
Fjärde platsen är lika med den nuvarande på Kopparsvik. Nu finns där båda redaktionerna i samma rum. Där återfanns tidigare en souvenirbutik med inriktning på kryssningsturister. Tryckeriet på Broväg är nyligen nedlagt och tidningen trycks numera på fastlandet, i Linköping.
Men start i branschen för mig skedde dock redan som tidningsbud under 1960-talet. Det på Gotlands Folkblad som då var eftermiddagstidning. Prenumeranterna fick sin tidning på olika tider beroende på hur dags man slutade skoldagen.
Här fick jag också för hittills enda gången ett sparkenbrev. Anledningen var att tidningen gick över till morgonutgivning och då var jag för ung för att få arbeta de aktuella, tidiga morgontimmarna.
Under gymnasiet började jag som korrekturläsare och skrev filmrecensioner. Journalistyrket kändes som något att satsa på, jag sökte Journalisthögskolan i Göteborg där det blev två år. Därefter var det dags att söka jobb.
Jag var beredd att landa var som helst i landet. Första annonsen var GA:s som sökte en allmänreporter på heltid. Jag sökte och efter ”förhör” hos dåvarande cheferna Claes-Åke Stein och Jurgen von Zweigbergk fick jag den fasta tjänsten.
Första jobbet handlade om att deltagarna i Gotland Runt-seglingen åter skulle kunna komma att angöra Visby hamn. Så har som bekant inte blivit fallet.
Sista officiella jobbet (det har blivit många efter det som inhoppare/vikarie) var en inställd konsert. Dock inte den klassiska varianten med en rockstjärna i dålig form. Här var det klassiska i stället musiken och konserten ingick i Kammarmusikfestivalen. Det regnade och blåste in så pass i S:t Nicolai att det bedömdes föreligga allvarlig risk för skador på de dyrbara instrumenten.
Allmänreporter innebar verkligen att skriva om allt. Utom sport, på den avdelningen var medarbetarna specialiserade. De nio områden som får flest läsare är i stort sett desamma i hela landet; blåljus, djur, lokala nyetableringar…
Det tionde kan variera. På många håll i landet är det rovdjursfrågor. Av naturliga skäl inte högaktuella på Gotland. Här har vi ett helt eget område med enormt intresse: Färjetrafiken. Alltid aktuell, inte minst just nu efter de kraftiga biljettprishöjningar som aviserats. Men inom färjeområdet engagerar allt, från avgångs- och överfartstider via nya färjor till pyttipannans vara eller inte vara på menyn.
En tung historisk parentes inträffade under de aktuella åren. En sådan är ofta svår att fastslå i närtid. Den här blev dock kort. Gotlands försvar var nedlagt under tio år. Det mesta av byggnader och logement hann säljas och när det åter skedde upprustning blev det därför att starta från scratch med den ännu pågående, omfattande regementsbyggnationen på Tofta skjutfält som resultat.
En del fältjobb minns man, av helt olika anledningar. Att tidigt på nyårsdagen på flygplatsen vara med och ta emot de första gotlänningar som kom hem efter tsunamikatastrofen är ett sådant ögonblick.
Intressant var den första presskonferensen från det internationella konsortiet bakom Nordstream 1 där Slite fungerade som ett av rörlagren. Ett projekt med enorma resurser, 30-talet personer från olika nationer fanns på plats.
Schweizaren Dirk von Ameln gick igenom hur dagen (en ”normal” lokal presskonferens varar cirka en timme) var planerad med timslånga föredrag om alla möjliga aspekter på projektet. ”Och så avslutar vi två timmar med era frågor”. På plats från media var undertecknad och en praktikant från radion som avvek efter en halvtimme. I dag skulle intresset vara något högre.
Att höra Ulf Lundell hålla tal vid invigningen av Liljehornska husets i Visby ombyggnad kan närmast benämnas surrealistiskt.
Landshövdingar, kommunchefer, biskopar och länsteaterchefer har fått sparken. GA-klassiker som GAlento, Bild 21 och Rosendrottningen och det äldsta inslaget, serien Ferdinand, har lagts ner. I läsartävlingen GAlento skulle läsaren gissa vikten på en gris som vägdes varje vecka i december. Många brukade lyckas väl men en gång lurade GAlento proffsen. Då han oväntat minskat i vikt. Orsaken var en släng av diarré.
GA:s och lokalpressveriges bästa korrekturfel måste återges i sin helhet. Det publicerades i GA:s julnummer 1986 och inledde biskop Tore Furbergs högtidliga julbetraktelse. "Medan de befann sig i Etelhem var tiden inne för Maria att föda, och hon födde sin son, den förstfödda" citerade han från Lukas 2:6-7.
Helt korrekt blev det ju inte. Etelhem må vara en viktig socken men kanske inte platsen för denna världshistoriska händelse. Efterforskningar dagen efter den fatala publiceringen visade att redaktionens äldsta medlem var ansvarig. Vederbörande hade upptäckt ett så kallat omkastningsfel, två bokstäver i fel ordning. Det hade stått Betelhem men i stället för att ändra ordningsföljden på e och l tog hon bort det inledande B:et, ersatte den med ett E och vips framträdde en mycket lokalpatriotisk ortsangivelse.
Att tro att GA, eller Allehanda (med varierande betoning på vokalerna) som många i läsekretsen säger, ska kunna lägga ytterligare 150 år till sin ålder är i dagsläget att hoppas för mycket. Men så länge den hänger med är vi många supportrar som gör detsamma.
PS. Råkar du ha ett ex av GA:s provnummer från 1872 liggande i någon trave med gamla tidningar är det bara att höra av sig till undertecknad.