Låt mig stoppa dig redan där, enhetschefen. Jag vet vad du menar. Bröstmjölk är bra. Den är gratis. Näringsrik. Luktar lite spya, man vänjer sig. Men vet du vad som händer när du säger att amning är det den finaste gåvan vi kan ge våra barn? Du säger till alla mammor som inte ammat att de tyvärr inte kunnat ge sina barn den finaste gåvan. Alla andras barn fick en iPhone i julklapp men deras barn fick bara ett Donkey Kong. Du säger till de här mammorna att de borde ha ansträngt sig mer. De borde ha kämpat. De borde ha varit duktigare.
När amningen inte fungerar är det nämligen alltid mammans fel. Det kan aldrig vara barnet som suger för hårt eller mjölken som är för tunn. Kommer det inte ut någon mjölk? Du är stressad. Försök slappna av. Ta en varm dusch. Gnager ungen hål på din hud så att blod och var rinner längs din kropp? Du är stressad. Försök slappna av. Ta en varm dusch. Släpper barnet taget och gallskriker? Du är stressad. Försök slappna av. Ta en varm dusch.
Du kanske undrar hur jag vet att mammorna tänker så här? Det är enkelt. Jag har tänkt så själv. Mitt första barn och jag gick igenom amningshelvetets alla nio kretsar. I åtta veckor höll vi ut. Mina vänner sa åt mig att lägga av. Min man sa åt mig att lägga av. Jag hade läst allt om amningslobbyn och visste att modersmjölksersättning var precis lika bra som bröstmjölk. Jag visste allt och ändå trillade jag dit.
Jag gick till amningsmottagningen på Södersjukhuset. Där satt en vänlig kvinna och observerade och nickade och gav tips och råd. Försök slappna av. Ta en varm dusch. Jag satt där i mina solkiga mjukisbyxor och fläckiga amningströja och grät. Jag grät för att det gjorde så ont, för att jag hade misslyckats, för att jag inte klarade av att göra detta som alla kvinnor ska. Till slut frågade jag kvinnan:
”Hur illa ska det vara för att du ska säga åt mig att sluta?”
Hon tittade förvånat på mig.
”Det kommer jag aldrig att säga. Det är inte mitt jobb att säga åt dig att sluta.”
Nu tänker du kanske att jag är en av de där gnälliga mammorna som bara avskyr amningsförespråkare för att hon själv har misslyckats. Så är det inte. Mitt andra barn ammades i sex månader helt utan problem. Jag vet hur det känns när det funkar. Det förändrar på intet vis min inställning till amningshetsen. Att skuldbelägga kvinnor leder ingenvart.
Och viktigast av allt. Bröstmjölk kan omöjligt vara den finaste gåvan vi ger våra barn. De finaste gåvorna vi ger våra barn är närhet och trygghet. Ömhet och respekt. Kärlek och omvårdnad. Vi ger dem näring, givetvis. Men om den kommer ur mammans kropp eller ur en flaska har ingen betydelse.