Vi säljer vårt hus. Det ligger på nätet till allmän beskådan, pimpat och putsat och fotograferat ur alla tänkbara vinklar. Nästa vecka är det visning. Kanske köper jag några nya kryddväxter. Viker handdukarna extra prydligt.
Inför fotograferingen sorterade jag alla böcker efter färg och storlek. Jag rafsade undan alla skor och ytterkläder från hallen, lämnade tre prydliga, svarta ytterplagg och fem par prydliga svarta skor. Men då blev det ju alldeles för sterilt! Jag kompletterade med två par rosa gympaskor och en rosa barnjacka. En grå ryggsäck. Klart!
Så här fortsatte det i alla rum. En vän som är inredningsguru kom förbi en kväll och pekade på sånt som skulle bort, flyttade diskret på mattor och möbler, plockade fram föremål i matchande färg. ”Har ni nån barnteckning i blått och orange? Sätt den där!”.
När man säljer ett hus säljer man en dröm. En fantasi om hur det kommer att vara för köparen att bo i just det här huset. Det ska vara luftigt och fräscht, men samtidigt hemtrevligt och ombonat. Fixat och minutiöst planerat men samtidigt spontant och härligt.
När man tittar på bilderna av vårt hus finns det gott om plats. Köksbänkarna är som gjorda för att slänga upp en rejäl skärbräda och börja hacka lök, knåda en surdeg eller låta barnen kladda runt med kavlar och pepparkaksmått. Mjöliga kinder, benvita förkläden i ekologisk bomull, färgglada pallar att stå på.
Den som köper ett hus köper en dröm. Ett luftslott som aldrig kommer att bli verklighet. För vi som bor i huset lever ju inte i all denna luftiga, härligt spontana prydlighet. Vi har ju soffbordet fullt med datorer och paddor, fjärrkontroller och urdruckna mjölkglas, teckningar och läxböcker och färgpennor och gosedjur. Och det är ju inte köparna dummare än att de innerst inne förstår.
De vet också att de kommer att få det precis likadant. Hallen kommer att svämma över av regnställ och halsdukar och vantar och paraplyer. Halva köksbänken kommer att fyllas av räkningar, tidningar, reklam och livsviktiga lappar från dagis. Det kommer inte att vara tomt på diskbänken. Det kommer att stå en odiskad stekpanna där. Och en kladdig flaska diskmedel. Och en trasa och en sliten diskborste och en vitlökspress och två tomma mjölkpaket.
Köparna vet detta. Och vi säljare, vi vet att de vet. Det är ett illusionstrick. En outtalad överenskommelse. Här är drömmen om ett välordnat liv. I ett kärleksfullt renoverat 50-talshus med enorm altan och tre äppelträd vars frukt du kommer att plocka och koka och mosa och frysa in. Det första året. Sen kommer äpplena att dunsa till marken och bli fågelmat och slutligen massakrerade av gräsklipparen. Sen säljer du vidare en ny illusion till en ny lättlurad familj.
Kom och köp!