Sotaren har varit här.
Han kommer en gång om året och sotar i bastun och i bostadshusets två skorstenar. Snabbt och tryggt. Enda problemet är skorstenen med tillhörande braskamin i TV-rummet. Den kan jag knappt använda, eftersom kajorna mellan varje sotning täpper till skorstenen med sina bobyggen. Jättekorkat kan man tycka. Ligga där med rinnande ögon och ruva på ägg när jag eldar två meter längre ner.
Men nu är det slutruvat. Sotaren har klippt till ett nät som jag ska trä över skorstenen så att kajorna inte kan komma dit med sina kvistar.
Hemfridsbrott?
I veckan har vi fått lära oss ett nytt ord.
Skräpyta!
Gotland är, enligt ekonomidoktorn Kjell A Nordström, en sådan framtida skräpyta. Ett öde landskap utan någon ekonomisk verksamhet, utan skolor, utan social service. Allt kommer att hamna i Visby.
Själv tror jag inte ett smack på den utvecklingen, men jag förstår oron och jag håller med mannen som kontaktar mig och ber att jag ska skriva en bit om utarmningen av glesbygden.
Hans exempel handlar om en tjänst inom Region Gotland som funnits i Hemse. En administrativ tjänst som helt sköts med hjälp av en person och en dator.
Men nu ska tjänsten flyttas till Visby eftersom ”chefen finns där”. Istället för en lugn promenad till arbetsplatsen i Hemse måste nu den anställde varje morgon ta 5:40-bussen för att hinna till den nya arbetsplatsen i Visby.
En helt onödig inlokalisering och ett riktigt ”skräpbeslut”, tycker mannen som vill att jag skriver något.
Min strid mot blufföretaget Bolagsupplysningen fortsätter. Jag skrev om det i förra krönikan och i veckan kom kravbrev nummer tre. Det ursprungliga kravet på 4.795 kronor är nu uppe i 5.300 kronor, för en tjänst som inte existerar.
Av mig kommer de inte att få ett enda öre. Utmätbart gods för kronofogden: En sparkstötting, några gamla bikupor, en vinglig cykel och en halv säck gödning i form av hönsskit från tuppen Pekkas och hönornas tid.
Lycka till!
De senaste dagarna har jag ägnat mycket tid åt att tipsa folk om dokumentärfilmen ”Bortom Lampedusa”, som nu finns på SVT Play.
En ohyggligt grym och samtidigt gripande charmig film om livet på ön Lampedusa söder om Sicilien.
Helst skulle jag önska att våra Sverigedemokrater, inte minst de här på södra Gotland, ser filmen. Hör sedan av er och säg vad ni tycker, ni får gärna vara anonyma.
När jag senast var och höll föredrag (i Västerhejde) frågade en dam mig om jag alltid misslyckas när jag bakar.
Nejdå.
För några dagar sedan bjöd jag min äldsta dotter på kaffe. Hon kom med fastlagsbullar och jag stod där med en nybakad toscatårta.
– Mycket god! sa hon (om toscatårtan).
Sådeså.