Bisons provkök. 17,6 mil region. Skämmigt och grymt. Har de ålat i skiten?
När jag stiger upp vid sjutiden är det ingen tvekan längre. Det är höst. Plaskvått utomhus och ett morgonljus som inte längre räcker för tidningsläsning vid frukostbordet. Och badtemperaturen som sakta passerar femton grader nedåt.
Välsignade höst!
Mitt provkök har länge längtat efter ett eget recept. Någonting som ingen annan testat, som inte ens finns på internet.
Omöjligt? Ja... men nej. Jag tror i alla fall att jag är ensam om det jag nu försöker experimenterar fram. Ännu inte helt nöjd, men ganska nära. Mer än så får ni inte veta nu, för då stjäl någon stormogul inom livsmedelsbranschen idén och tjänar miljoner.
Jag har ännu inte vant mig. Inte riktigt accepterat.
Region Gotland.
Region det låter lite... ja, lite mer än vad det egentligen är. Som Gotland, 17,6 mil långt och knappt 60 000 innevånare. Ungefär som Eksjö. Region är, i min sinnesvärld, något större och mindre begripligt. Kommun däremot. Familjärt, vår ö och de som sitter och bestämmer, dem känner vi ju!
Men nu är det som det är.
Där, vid frukostbordet, läser jag GT och Eko, Världsnaturfondens utmärkta tidskrift.
GT: Regeringen avvisar Miljöpartiets och Vänsterpartiets krav på en lagändring, för att ge unga afghaner en möjlighet att stanna i Sverige. Skamligt!
Eko: Vilken kommun har störst biologiskt mångfald? Nej, det är inte Gotland. Mörbylånga på Öland har 11 040 arter. Gotland kommer tvåa med 10 622.
Och om igelkottar. Är robotgräsklipparna ett hot? Ja, framförallt för ungarna, som är så små att klipparen kör över och skalperar dem. Grymt.
Det är bara att inse – och acceptera (?). Reklam är inte detsamma som information, det är ett medel för att lura oss. All reklam, om nya fantastiska bilmodeller, spelsajter på internet med insatser nära noll och vinster i mångmiljonklassen. Och hokuspokussalvorna för evig ungdom, de är naturligtvis enbart till för att göra andra förmögna.
Senast idag i en livsmedelsaffär (inte min egen här i byn):
Lagrad chips!
Många, många har kommenterat förra krönikans ”påhopp” på kungahuset, med alla prinsar och prinsessor som vi skattebetalare måste försörja. Några håller med mig, andra tycker att jag är en skitstövel.
Ainstaijn: ”Alla har lika mycket värde och därför ska vi försörja kungabarnen. Det är inget socialbidrag utan apanage. Borde höjas nu då underhållsbidrag och barnbidrag också står på tur.”
Ja, vi lär nog få stå ut med kungahuset ett bra tag till, men det räcker väl att vi försörjer kungen och den blivande drottningen? Hela svansen barn och barnbarn kan väl klara sig själva.
Igelkotten jag körde över när jag backade ut bilen från trädgården ger mig ingen ro.
Hur har det gått för familjen? Finns det någon kvar där inne i rishögen jag samlat ihop till vinterbostad?