Alla dessa rödfärgade hus i Dalarna. Vad gör Gud? Där satt Selma Lagerlöf och skrev om Nils Holgerssons underbara resa.
Kör genom det snötäckta landskapet och tänker: ”Här måste det gå åt kopiöst många liter rödfärg”.
Jag befinner mig i Dalarna och utanför stadskärnorna är så gott som alla hus målade med Falu rödfärg. Kör tvärs igenom en liten by, idel rött, men plötsligt i en svag kurva står där ett gammalt gult trähus. Gult så till den milda grad att det nästan gör ont i ögonen. Jag funderar en kort stund på att stanna och knacka på och fråga grannarna, de i de rödmålade husen, vad de tycker.
Fast det gör jag inte, folk har väl rätta att måla sina hus med vilken färg som helst. Tycker man om gult, så... Men ändå.
För två krönikor sedan skrev jag och ställde frågor om Guds existens. Med så mycket elände, så mycket ondska har jag en tid haft svårt att helhjärtat tro på den Allsmäktige. Varför ingriper han inte?
På detta har jag fått svar:
Maria Ynderdahl, diakon på Norra Gotland.
”Som kristen och församlingspräst känner jag väl igen mig i frågan och känner igen den från otaliga samtal. Lyckligtvis har jag aldrig behövt stå ut med ett sådant undflyende (om än bibliskt) uttryck som ”Herrens vägar äro outgrundliga” och jag beklagar att du har mött någon som uppenbarligen inte kunnat hantera frågan. För om det hade funnits ett enkelt svar på denna fråga hade mänskligheten nog kommit på det vid det här laget. Men ännu står vi handfallna inför frågan om ondskans ursprung”.
Risto Leino i Lau: ”Min syn på kristendomen är starkt färgad av Edvard Gibbon och hans förkortade svenska version på sådär 1700 sidor av ”Romerska rikets nedgång och fall” där han ingående redogör för alla stolligheter, som i stort sett började så fort Kristus tagits ned från korset”.
Benjamin Ulbrich, präst på Storsudret: ”När jag möter någon som har förlorat allt hopp och som funderar på döden som en utväg – som präst har jag fått möta rätt många människor under åren – behöver jag inte känna att jag måste komma med ett hopp eller en Guds närvaro. Jag får lita på att hoppet och livsgnistan finns där, eftersom Gud har själv varit i tillvarons botten”.
En kvinna i affären där jag bor: ”Gud har inget trollspö som kan klara av allt. Vi människor måste också hjälpa till en smula”.
I Falun guidar en polisman mig runt i stan. I en fastighet alldeles nära Kristine kyrka bodde en tid Selma Lagerlöf. Han pekar upp mot en fönsterrad på andra våningen.
– Där satt hon och skrev Nils Holgerssons underbara resa”, berättar han.
På en kylskåpsdörr, i en lägenhet där jag övernattade på väg mot Dalarna, läste jag ett citat från samma Selma:
Hur mycket oftare blir man inte stucken av en ros, än bränd av en nässla?
bison.gotland@telia.com