Broschyren ”Om kriget kommer” damp i veckan ner i brevlådan.
Och kriget kom.
Myror invaderade köket.
Några enstaka spanare första veckan. Men så plötsligt marscherande arméer i militärt raka led och i takt. Diskbänk och angränsande strategiskt viktiga områden blev deras slagfält. Jag kom osökt att tänka på Aurora, övningskriget på Tofta skjutfält i september med soldater från nyuppståndna regementet P 18, Nato och USA. Mot ryssen.
Här vid diskbänken gjorde jag heroiskt motstånd och klämde ihjäl myrorna en och en, men de blev hela tiden bara fler och fler.
Till slut gav jag upp och tillkallade försäkringsbolagets sanerare. Så nu står här små dosor utplacerade och sprider lömskt lockande dofter, som ska få myrorna att äta innehållet och sedan mata drottning och ungmyror med det dödliga giftet. Kemisk krigsföring är tillåtet i hemmiljö. Efter 1-3 veckor ska slaget vara vunnet.
Fast så säger ju alla krigsförare.
Den här dagen, fredag, går jag omkring och våndas för morgondagen.
Det är årspremiär för lagvarpan (metall) utomhus och jag är i sällsynt dålig form. Fast form och form, snarare handlar det om att jag blivit ett år äldre och under det året har jag haft en ganska ovanlig muskelsjukdom som i huvudsak drabbat högerarmen, den jag kastar varpa med. Så nu är plötsligt alla mina varpor cirka två meter för tunga.
Jag befarar det värsta. Rapport i nästa veckas krönika.
Krig och attentat och mord och kriser och Trump och Putin...
Men i det lilla idylliska samhället på södra ön var det stora samhället den här välsignade dagen för en vecka sedan.
Fyra millimeter regn.
En kvinna från Hammerfest i definitivt nordligaste Norge kommer en kväll till bastun i hamnen. Hon blir helt hänförd när hon får veta att bastun är öppen året runt och att den drivs av ideella krafter.
Hon berättar att havsbastu är mycket ovanligt där hon bor, men när hon kommer hem ska hon försöka få folk att gå samman och bygga en med möjlighet att hoppa direkt i havet. Men mixade bad, kvinnor och män, är hon lite tveksam till.
– Folk är lite pryda där uppe.
I väntan på det årliga bevattningsförbudet samlar vi vatten i stora tunnor ute i trädgården. Vatten från baljor som vi står och duschar i. Sköljvattnet när vi diskar (vi har ingen diskmaskin). Och vatten från... Nej, det är nog inget mera, men det är inte klokt så mycket vatten det ändå blir från de här två ”källorna”. Det räcker för bevattning av tomatplantor och en del av bönodlingen.
Och nu ser vi fram emot nästa fyra millimeter regn, men den envetna solen skymmer hela tiden regnmolnen.
Myrornas krig fortsätter.
I deras fasettögon är nog jag en betydligt värre fiende än Putin.
bison.gotland@telia.com