Den nye ordföranden för det manliga sällskapet DBW, De badande wännerna, gör ett uttalande där han säger att han inte tror på kvinnliga medlemmar i DBW i år, 2018, heller. Även om det skulle ändras i stadgarna att kvinnor kan bli medlemmar så tror den nye ordföranden att det kan bli svårt för en kvinna att bli invald, hon skulle inte få många röster.
Med all respekt för allt gott DBW bidrar med, men handen på hjärtat, vilken kvinna skulle vilja vara med i ett så misogynt sammanhang som DBW? Inte jag i alla fall.
Jag har egentligen svårt för alla sammanhang där könsuppdelning sker, fruntimmerssamfund, systraskap och dammiddagar. Det känns som om den tiden är passé, varför ska man, vid en dammiddag till exempel, utesluta hälften av sina vänner bara på grund av kön?
Kanske beror det på att jag aldrig tänkt så mycket på mitt kön, jag har lika många manliga som kvinnliga nära vänner. Jag är uppvuxen på en gård med två systrar, det fanns ingen bror. Aldrig hörde jag mina föräldrar gnälla över att det inte fanns någon son i huset. Vi var jämnbördiga med alla män, punkt.
I mitt värv som lärare har jag haft att ta hand om många ungdomar som känt sig vilse i sitt kön. Långt före HBTQ+ certifieringar och annat har jag haft elever som varit i en process av könsbyte eller haft andra funderingar. I klassrummet har det fungerat alldeles utmärkt för där är vi i första hand människor, könet är helt oviktigt.
De senaste åren har jag undervisat nyanlända ungdomar och för vissa av dem har det varit nytt att män och kvinnor delar klassrum, diskuterar tillsammans, umgås på rasten tillsammans och till och med har simundervisning tillsammans. Jag har varit en ivrig förespråkare för att inte göra avkall på att pojkar och flickor ska bada tillsammans av en rad olika anledningar, till exempel är det att gå tillbaka 100 år i tiden med könsuppdelade bad. Det har varit tufft ibland, inte minst har en del föräldrar protesterat. Men känslan när en nyanländ flicka kommer glädjestrålande mot en efter första simpasset:
– Mien! Jag kan bada med killar nu!
I betydelsen; jag hade det tryggt och roligt i badet och jag kände mig inte uttittad. Jag tänkte inte ens på att en del av mina badkamrater var av annat kön. Det badar gott för framtiden.
Nej, de där männen i DBW, de får gärna plaska runt i sin lilla ankdamm tillsammans vad mig anbelangar. Här utanför pågår livet och det vill jag för allt i världen inte missa.