Det ska fan vara körlärare

En av föräldraskapets utmaningar är övningskörningen, konstaterar Mien Niklasson som nu är inne i den andra av tre halsbrytande körkortsäventyr.

Foto: Tobias Wallström

Krönika (GA)2018-05-05 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Något av det svåraste i föräldrauppdraget tycker jag har varit det där med övningskörning, mycket svårare än att lära ut multiplikationstabellen och sedvanligt hyfs. Hemmansägaren, barnens far, har lyst med sin frånvaro i övningskörningssammanhang. Trots att han är en erfaren pedagog har han noll tålamod med att lära barn köra bil. Själv är jag livrädd i trafiken och det skapar inga trygga bilförare.

Min syster brukar påpeka att det var samma rabalder när jag en gång skulle lära mig köra. Hon har ett livligt minne från när jag övningskörde med farsan i den gamla VAZ:en. Jag drog iväg med en sån rivstart från storgården att gubbens keps, som annars satt som fastklistrad på skallen, flög av och hamnade bak i skuffen vilket fick honom att bli skogstokig.

Man tänker ju att det där första, att lära sig växelspak och koppling, borde man kunna fixa hemma utan dyra körlektioner, men jag är tveksam. När barnen firas och har kalas här hemma så brukar jag knåpa ihop en tipspromenad med frågor från deras uppväxt. En av frågorna om Stora brorsan löd såhär:

Vad är sant om Mamma Miens och Stora brorsans övningskörning?

1. Stora brorsan blir så arg på Mamma Mien att han vägrar köra en meter till och kliver ur bilen och går 6 kilometer hem.

X. Stora brorsan upptäcker under övningskörning att det varit körförbud på Mamma Miens bil i två månader.

2. Mamma Mien somnar av psykisk utmattning så Stora brorsan får köra hem bäst han förmår.

Rätt svar är att det är rätt på alla tre, tyvärr. Så illa är det.

Med dottern var det så att efter ett antal missade uppkörningar sa körskolan att de inte hade mer att lära ut. Det gick så långt att vi fick be en bekant skaffa de nödvändiga dokumenten för att köra med henne och sen klarade hon det tillslut.

Men vi kämpar på, Stora brorsan och jag:

– Sväng höger!, säger jag.

Jag känner hur han bromsar in mitt i bilkön och argt vänder sig mot mig:

– De enda två möjliga alternativen här, morsan, är att köra rakt fram eller till vänster. Och du ber mig köra höger?

Eller jag:

– Kör åt det hållet!

Han:

– Det hållet? Vilket jävla håll? Hur ska jag veta vad det hållet betyder?

Ja, ni hör. Och inte slipper jag ifrån det ännu på ett tag heller, när det här är överstökat så är det lillebrors tur.

Mejl från gården

Läs mer om