Tid är ingenting, bokstavligen ingenting. Men vi människor har gjort något av ingenting. Vi har gjort tiden till ett objekt, till en vara, till något vi kan sätta en prislapp på. Trots att tiden egentligen inte finns har det gått så långt att vi låtit den ta herraväldet över oss. Vi vaknar när klockan ringer, inte när vår kropp säger att det är dags. Vi slutar jobba på ett bestämt klockslag, inte tidigare för att vi är trötta och inte senare fast vi skulle vilja fortsätta jobba ett tag till. Vi firar midsommar, jul och nyår är för att det är den tiden på året, inte för att vi är i form för att fira. Vi gör vissa saker för att vi är X år gamla, inte för att vi vill göra det.
Och då och då kommer vi på att vi inte har tid. Det är helt korrekt, vi har inte tid. Tid är ju ingenting och man kan inte ha ingenting. Men det vi menar när vi säger så är att vi prioriterar att göra något annat än att umgås med den person som vi inte ”har tid” att träffa.
Litteraturvetaren Rüdiger Safranski vänder i sin bok ”Tid – Vad den gör med oss och vi med den” ut och in på begreppet tid. Bland annat behandlar han ledans tid; hur tiden blir särskilt påtaglig när vi har tråkigt. När vi t.ex. väntar på något/någon och inte har något att göra under tiden. Han pekar på vårt behov av att ständigt underhållas, våra krav på att det hela tiden ska hända något. Han skriver om ”horror vacui” (tomhetsskräck) och om hur vi moderna nomader vid våra flyktiga möten med andra på våra tillfälliga mötesplatser håller den skräcken bakom oss och längtans plastskärmar framför oss.
Mest skrämmande kanske är hur vi i allt snabbare takt förminskar det förflutnas betydelse, gör oss själva historielösa och banaliserar våra förfäder. Samtidigt som vi hejdlöst låter vår nutid belasta våra barns framtid med avfall och en rovdrift på naturresurser. Detsamma gäller den kredit vi pumpar in i framtiden genom att vi har övergått från redan gjort värdeskapande till i framtiden förväntat värdeskapande. Vi konsumerar bort vår nutid och spekulerar bort vår avkommas framtid.
Det är det vi har åstadkommit av att vi har gjort någonting av ingenting. Vi har gjort tiden till en vara. Vi har ockuperat tiden och resultatet av det är att vi inte styr ekonomin utan det är den som styr oss – den liberala kapitalismens lyckliga idioter!
Hiss
Sommarlov för våra barn!
Diss
Inget sommarlov för deras föräldrar!