Vintern blev en segdragen historia. Man visste aldrig riktigt när man vågade skifta till sommarsulor på bilen. Gjorde det i förrgår, för nu har väl ändå kung Bore gjort patron ur? Någon vår finns det inte plats för, sommaren direkt. Och det är bara att hoppas på en riktigt segdragen sådan. Gärna fram till julskyltningen. Helst utan de obehagligaste varianterna av fästingar, joggare, bullätare och valpropaganda. Fast lite nyfiken är jag på Bro-Elvis valmanifest.
Vad minns man då från den vinter som gick, förutom att bilbatteriet var helt dött en kall morgon? Kör på en grej som fastnat. Var på väg till den vanliga träningsdejten med mina gymcompañeros Carina Franzén och Anna Cecilia Pettersson. Det blåste. Det snöade. Det var övermåttan halt. Rena pingvinvädret. Som vanligt rände jag på min bästis Linus och hans husse Bosse. Men det var något som inte stämde. Bosse kom knallande utan sin rollator! Just denna dag när vi alla hade behövt detta stöd. Vinden svepte bort hans förklaring till detta märkliga beteende.
En övermåtta av obegripliga tecknade serier har smugit sin in i öns lokaltidningar. Det får man väl leva med, värre är att en av tidningarna har tappat horoskopet. I praktiken innebär det att man bara får ledtrådar från ett håll till vad dagen väntas dölja i sitt sköte. Känns lite pirrigt.
Det är ingen ny idé att sporthall och ett nytt bad borde samlas på samma ställe, i Rävhagen, nära ishallen och Visbytravet. Ett idrottscenter värt namnet. Nu hamnade sporthallen långt ute i skogen. Då kunde man lika gärna ha steget fullt ut och lagt den på Endre backe, vilket Alf ”Sotarn” Johansson vurmade för. Och Endre hade fått spela matcherna på hemmaplan. Där sporthallen nu ligger hade varit en utmärkt plats för soptippen som ligger inklämd mellan ett handelsområde och ett växande bostadsområde.
Och så har vi kryssningskajen. Jesses, det första resenärerna får se är ett reningsverk och ett antal oljecisterner. Sedan ska man knalla över en bro och ta sig uppför klipporna för att nå hansestaden Visby. Kryssningsresenärer är inga alpinister, utan bekväma och lite lata människor. Precis som du och jag.
Kryssningskajen skulle naturligtvis ha placerats rakt ut från Almedalen sett. En vacker sida av Visby med ringmuren och Kruttornet som fast blickpunkter. Här finns avkopplingen inpå knuten. Almedalens skönhet, botaniska trädgården, Astas dogspa, mysiga kaféer, Wisby Strand och så hela hamnområdet som kan bli hur tilltalande som helst. Och miljonerna man lägger på bron över vägen hade varit en bra grundplåt till ett nytt badhus. I Rävhagen.