Det är valår och i vanlig ordning tycks allt handla om skola och integration. Häpnadsväckande många människor har stenkoll på vad som krävs för att just detta ska fungera. De politiska partierna drämmer sina förslag i bordet.
Ta till exempel moderaternas senaste utspel om att ställa tuffare språkkrav på nyanlända. Elevernas ersättning ska dras in om de inte klarar sfi.
Men tänk om det bästa sättet att få människor att klara sfi inte alls är att dra in deras ersättning? Tänk om det är långt mer effektivt att bara låta dem gå i skolan? Tänk om de skulle få ägna sina första två år i Sverige åt att enbart lära sig svenska? På heltid.
Personligen har jag nämligen aldrig träffat någon elev som inte vill lära sig språket. Däremot har jag träffat många som är förtvivlade över att de tvingas delta i allehanda arbetsmarknadsåtgärder i stället för att plugga sfi och svenska som andraspråk. Arbetsförmedlingen anvisar dem olika typer av aktiviteter hos diverse utbildningsanordnare som råkat vinna statliga upphandlingar. De måste frånvara från ordinarie svenskundervisning för att göra praktik, lära sig skriva cv och lyssna på föreläsningar de inte begriper.
Avsikterna är givetvis goda. Politikerna vill att alla ska ut på arbetsmarknaden, blixtsnabbt. Är du lönsam lille vän, och så vidare. Men det finns tyvärr inga genvägar. Först lär man sig språket, någorlunda. Och språk tar tid! Sen är man redo för praktik och arbete. Om tjugo år när vi tittar tillbaka på den här tiden tror jag att vi kommer att inse vårt misstag. Men då har en hel generation gått till spillo.
Vi skickar ut människor i yrkeslivet som inte har hunnit lära sig ett funktionellt språk. Ännu en skattebetalare i fållan, liksom. Men när ska de lära sig den svenska som krävs för att bli en fullvärdig medborgare i vårt samhälle? Har man väl fått ett arbete är chansen liten att man återvänder till sina studier. Vi skapar ett B-lag, mina damer och herrar. Vuxna, inte sällan välutbildade människor som inte klarar att läsa en svensk dagstidning.
Dessutom måste vi låta vuxna nyanlända börja med sfi så fort de har satt foten på svensk mark. Deras barn börjar i skola och förskola långt innan familjen har fått uppehållstillstånd. Barnen får ett enormt försprång vad gäller både språk och integration. De vuxna däremot ska sitta hemma och dricka kaffe och vänta. Låta dagarna gå.
Efter bara några månader har barnen blivit så duktiga att de får tolka åt sina föräldrar. Barnen får en oväntat hög status i familjen, medan föräldrarna sjunker allt djupare i soffan. Vuxna män och kvinnor som inte bara förlorat sin identitet från hemlandet, sin yrkesidentitet och sin kulturella identitet. De har också förlorar sin identitet som familjens överhuvud. Det är ett cyniskt och grymt system vi har byggt upp.