Någon vinter fick vi aldrig. Nu väntar sommaren. Har du noterat några tecken på att den ska bli lika fin som förra året? Syrenerna, denna underbart doftande växt, blommar som vanligt. Men hur är det egentligen ställd med vädret? Ena dagen 25 grader varm, medan man nästa får dra vinterrocken över solsvedan. Dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var våren. Erkänner direkt att jag lånat dessa rader av Stig Johansson, men bytt ut ”livet” mot ”våren”. Ur led är tiden, för att dra till med en annan hyfsad diktare, William Shakespeare.
Det har förstås hänt en hel del sedan förra sommaren. Nu tänker jag inte på hockey-VM och EU-val, sånt kan man leva utan. Sade en gång i tiden nej till EU och har inte ändrat mig på den punkten. Och när Håkan Loob lade skrillorna på hyllan så försvann mitt intresse för ishockey-VM. Det lilla jag hade. Men jag följer ännu Brynäs öden och äventyr. Dessutom har jag fått tillbaka mitt gamla reservlag, Leksand, i Elitserien. Livet leker.
Det som händer, det händer i Malmö. If-if har tagit spets i Allsvenskan. Min förhoppning är att laget drygar ut denna ledning och säkrar guldet med ungefär 15 poängs marginal. Dessutom har det hänt en sak på Möllevångtorget som hela världen borde ta efter. Bannlysningen av plastpåsar. Vet inte om detta är någon ”Greta-effekt”, men klokt är det. Dessutom ska sägas att Malmö FF naturligtvis spelar sina himmamatcher på en riktig gräsmatta. Plastgräs hör inte hemma på fotbollsplaner. Möjligtvis på mindre balkonger, men där är ändå trädäck att föredra.
Men allt är inte guld som glimmar. Vet inte vem som fick den bisarra idén att dumpa ett ental plåtlådor i Kokkolokkoskogen. Men nu står de där, till förfång för ett antal förskolor som dagligen lekte i den numera skövlade skogen med det underliga namnet. Någon hade en dålig dag på jobbet och vi tvingas leva med effekterna.
Konstruktören bakom trafikhindret i Stora Törnekvior hade heller inte någon av sina bättre dagar. Till min icke ringa irritation måste man i det allra närmaste stanna bilen innan man vågar över detta märkliga gupp. Sikten är mycket god. Annalkande cyklister eller gående syns på långt håll. Så varför då detta burdusa väghinder? Kan så vara att övergångsstället är symtomatiskt för hela omgivningen. Tristare bostadsområde får man leta efter.
Med risk för att bli beskylld för att ha druckit ur missunnsamhetens giftbägare så konstaterar jag till sist att även den nye landshövdingen flaggar för gratisfester för noblessen. Vad har vi andra att se fram emot? Vi får nöja oss med en fin sommar, vilket inte är fy skam.