I Sverige – och många andra civiliserade länder – har vi under mer än etthundra år långsamt sekulariserats. Religionens makt över våra vardagsliv och dess inflytande över samhällslivet har steg för steg minskats. Gudstro, religion och livsåskådning har blivit en privatsak, inte något som ska genomsyra samhällslivet och reglera det sociala umgänget eller det demokratiska samspelet. Vi har åstadkommit detta utan att förtrycka troende, utan att förbjuda eller förhindra religionsutövning. Var och en har rätt till sin religion. Det är grundläggande i en fri demokrati och det har vi inte tummat på. Var och en av oss har också rätt till religionsfrihetfrihet i bemärkelsen att slippa ta del av andras religionsutövning.
Religionsfrihet betyder att du som enskild individ bestämmer om du vill ansluta dig till någon existerande religion, du bestämmer själv hur du vill tolka den religionens läror och du bestämmer själv hur du vill utöva din religion. Det är sak mellan dig och din Gud, ingen annan. Och samhället i form av stat och kommun ska självfallet inte utfärda några påbud vad gäller detta. Ett fritt och sekulariserat samhälle vilande på demokratiska principer är i själva verket den enda garantin för en religionsfrihet.
Men nu trycker krafter på för att rasera vad vi har uppnått och ta oss tillbaka några hundra år i tiden. Religionsförtryck är som bekant en realitet i många delar av världen. Där bestämmer andra vad du ska tro på. Där bestämmer andra hur den rätta läran ska tolkas och tillämpas. Det har inte något med äkta gudstro att göra. Din relation till din gud ska du själv bestämma över – inte andra åt dig. I annat fall är det frågan om en förslavande, maktutövning – inte sällan tämligen brutal sådan. Det är religion med vapen, inte en helig skrift, i sin hand.
Jag är ateist. Men jag går gärna i kyrkan. Det är en fridfull plats för kontemplation och eftertanke. Där får man kontakt med vår historia och våra förfäder. Skolavslutningar med psalmsång är stämningsfullt och fint (och det är helt OK om jag blir välsignad av prästen också! Jag dör inte heller av att trosbekännelsen läses högt). Men, och det är det viktiga, jag gå dit frivilligt och deltar på mina egna villkor. Och vad jag tror på, eller inte tror på, är hela tiden min privatsak.
Till Sverige ska vi inte importera sådana förslavande företeelser som i religionens namn förekommer på andra håll världen! Skränande högtalare uppsatta i höga torn som förkunnar förslavande religiösa budskap över nejden ska vi till exempel inte behöva plågas av i en fri demokrati som hyllar religionsfrihet!